2010/06/30
2010/06/29
Hur mycket jag än...
... arbetar med mig själv behöver jag en dos av det som ska förstöra för mig. Det finns i tal, i skrift, i handling, i relation till något/någon annan, i själ och i hjärta. Ibland även i mage. Det är antagligen därför människor som till synes lever de där "perfekta" liven utåt sett ändå gör saker som hade kunnat fucka upp det ordentligt för dem. Känner ni igen det? Jag är långt ifrån att leva något perfekt liv. Vi behöver risken, mörkret och vi behöver helvetet. För visst är det som så att det oftast är en själv som skapar sitt lilla helvete här på Jorden?
I min verklighet strävar jag alltid mot högre höjder, mot det som på ett eller annat sätt är bättre än det jag redan lever nu. Jag glömmer att påminna mig själv om hur långt jag kommit då och då men strävan är alltid densamma. Framåt. Uppåt. Starkare. Snyggare. Smartare. Vänligare. Bättre, helt enkelt. Tittar bakåt endast för att påminna mig om hur långt jag har kommit och inte för att gräva ner mig i det som kunde eller borde ha varit. Nåväl, det händer också ibland men så får det vara. Livets många coulda-woulda-shouldas, ni vet precis vad jag menar.
Ok, så jag är klar på vart jag vill komma. Ja, åtminstone inombords trots att så många yttre faktorer är sammanflätade. Jag är lite rädd, lite lite ett tag till. Allt hänger ihop på sina många olika sätt. Men hur kommer det här med det mörka och negativa in i bilden? Varför behöver jag det när jag arbetar så hårt för att "allt" ska bli bra?
Det finns där, jag är så medveten om det nu när kampen för att jag ska må så bra som möjligt är som hårdast. Kontrasterna, ni vet? Jag kämpar mot mig själv i alla lägen och den där moralkärringen får jag brottas med för att hon inte ska poppa fram och hålla en predikan eller sju. Logiken talar såklart om för mig att det inte tjänar något till, det finns inget som spelar någon roll och jag kommer aldrig bli någon "räddande ängel". I rätt många lägen är det den minst givande rollen man kan anta. Jag är fantastisk men lilla jag är inte menad att ändra på, låt säga, en underbar smygis eller en genialisk junkie eller en lockande lögnare. Det är vad det rör sig om man bryter ner det till sin allra (o)renaste form.
Jag vill vara ärlig så det tänker jag fortsätta vara. Man får hoppas att det är därför jag uppskattas så mycket. Bortsett från att vara minst lika underbar är inget av det du är jag och inget av det är något som jag behöver men ändock finns det i min tillvaro. Vem vet, kanske jag lär mig något trots att jag håller det du står för på en viss distans? Tror knappast det men det är hursomhelst bra att jag ser dig för vad du är, på gott och ont. Och vet du vad? Vet du hur ok det är att låta bli att försöka förändra någon? Det är helt. jävla. ok. Alla skapar vi våra egna små helveten som sagt. Take it from me, det är en bitterljuv komplikation att leva livet.
2010/06/28
Det här kan mycket väl vara...
... den bästa videon jag sett på Youtube. Vår värld är supercool, vi måste ta hand om den.
2010/06/27
2010/06/26
25 juni 2010
Midsommaren är nice men den har aldrig stått högt på listan över sådant som jag firar. Jag är inte så torr, egentligen. Ibland firar jag att det är torsdag och ibland firar jag att det är... Alberts namnsdag, för det är ju trevligt, eller hur? Så igår över en god bit marinerad och grillad lax, som jag gjorde perfekt, färskpotatis med dill, gräddfil med gräslök och en sallad gjord på bl.a. granatäpplen och soltorkade tomater firade jag att jag är jag. Sedan fortsatte kalaset med färsk frukt och grädde, ugnsbakade dadlar toppade med valnötter och nougat. Supersmarrigt. Da bomb. Den sista smörjelsen. The last nail in the coffin. Precis, det är gott att vara jag.
2010/06/24
Jag kommer inte riktigt ihåg...
... tiden precis före min srs operation, många av detaljerna har bleknat och mina gamla dagböcker får jag bläddra i en annan gång. Vettefan vad som kan hoppa ut på mig om jag öppnar de just nu då allt känns så ordnat och... ok. Jag vet att jag hade folk omkring mig för jag umgicks med alla som jag ville ha nära mig då under dagarna innan. Det är naturligt att skapa en bubbla av trygghet omkring sig before one takes the plunge into the unknown så att säga. Att få en kussimurra är lite som att åka ut i rymden. Tänk på att alla inte är menade att vara astronauter.
Jag minns att det var svårt att vara med min syster och mamma för det fanns så mycket jag ville säga till dem men det gick inte utan att röra upp det för mycket för mig själv. Så jag höll tyst och samlade krafter. Jag visste att jag skulle behöva alla inre resurserna tillgängliga. Jag kände mig självisk och det gjorde det svårt för mig. Det var som att jag inte gav mina allra närmaste en rättvis chans att ta "farväl". Vad vet man om hur det kan gå? Så här i efterhand kan jag tycka att jag tog ifrån min mamma chansen att påbörja någon avskedsprocess till den delen av mig som var och börja arbeta mot den delen som är eller kommer att bli jag. Så klok man är i efterhand. Det finns många saker man kunde gjort men jag kan ändå inte påstå att jag gjort något fel för det är så mycket som hamnar i gråzonen.
Min mormor visste om allt och vi hade en speciell överenskommelse. Jag ringde henne direkt efteråt och berättade om att allt hade gått bra och att hon inte behövde oroa sig. Inte för att det lugnade henne men något är bättre än inget. Min far pratade jag inte med då heller. Vi hade en kort period av "kommunikation" under några månader efter operationen. Jag tänkte hela tiden på saker som "tänk om en stark vind blåser av mig kläderna och där står jag i trosor...". Det är få människor som inte hade tänkt tanken, eller hur?
Det som hjälpte mig mycket genom det här är två av mina vänner varav den ena jag inte har någon kontakt med längre. Vissa resor tar slut, andra börjar, ni vet. De ringde mig varje dag på sjukhuset och pratade om allt möjligt bara för att jag skulle få en dos av något som inte hade att göra med sjukhusmiljön jag befann mig i. Sedan tyckte jag att det största stödet fanns i kontakten med min dåvarande psykolog som jag hade haft regelbunden kontakt med under cirka fyra år dessförinnan. Vi hade våra korta sessioner varje dag. Det är ovärderligt att ha någon som man inte behöver hålla tillbaka känslor inför. Det finns många "tänk om", det är en sak som är säker och jag upptäckte att det bästa är att yttra de högt först och sedan bryta ner dem en i taget.
Så, på kvällen innan den tidiga resan till Karolinska packade jag en liten trolly, umgicks med en sorgsen och orolig mormor (som jag känner på mig att jag kommer att återkomma till under resans gång). Sedan sov jag väl inte en blund. Det är så det blir när jag står inför... de små rymdfärd som livet bjuder.
Norah Jones - Feeling The Same Way
My feet don't look like they're my own
I'll try and find the floor below to stand
And I hope I reach it once again
Feelin' the same way all over again
Singin' the same lines all over again
No matter how much I pretend"
2010/06/23
Animal Collective - Brothersport
Ääälskar texten till den här sången. Nu dansar jag någon sorts stamdans hela vägen till spårvagnen.
Puss.
2010/06/22
My homies...
... they be watching you.
Nu väntar jag på att solen ska komma till min balkong. Där tänker jag ligga bort större delen av eftermiddagen med en Harry Potter bok och saft. Jag vägrar aktiverar mig, all systems deactivated fattani?
Busta Rhymes feat Will I am & Kelis - I Love My Chick
För första gången i mitt liv är Busta i närheten av något som kan säkert vara sexigt... på något sätt. Aja. Sedan är det underligt hur man kan lyssna på Rammstein på arbetstid och känna sig fullkomligt harmonisk. Det bara är så ibland. Igår knöt jag ihop lite lösa trådar över, bostavligen, ett torn med våfflor så nu hoppas på att slippa drama ett bra tag framöver fastän jag vet bättre än så... Haha, it's kind of funny actually.
2010/06/21
Sugarplum Fairy - The Escapologist
Man ska inte underskatta kvällspromenadens helande kraft och en stunds samtal med min vän Sunshine. Tänk vad långt man kommer... och hur gott man sover? Nu fattas bara lite musik i öronen men det ordnar jag på något sätt. God morgon fina rara.
2010/06/20
No fun, no fun at all but sometimes you have to admit defeat.
jag tänker onanera till dina vackra bilder
19.39 2010-06-20 skrev miss_incorrigible:
det finns väl inget jag kan göra för att du ska låta bli så... go ahead, knock yourself out!
19.41 2010-06-20 skrev *******:
nä men helt ärligt om du vill så kan jag skippa det men tyckte bara att du hade vacker kropp.
19.46 2010-06-20 skrev miss_incorrigible:
Nej nej, för all del kör så det ryker. Inte ska du behöva slösa helt dugligt onanimaterial och inspiration.
19.47 2010-06-20 skrev *******:
härligt, tack för det vackra du. tänk om alla kunde va som du :)
19.48 2010-06-20 skrev *******:
eller är du ironisk? :P
19.51 2010-06-20 skrev miss_incorrigible:
Nej då, ALLA borde vara precis som jag.
... och visst är det så? Alla borde vara precis som jag. Snäll och rar och trevlig... och generös eller vad nu sånt där heter... Tänk på det!
Lou Reed - I'm So Free
Jag tittar tillbaka på friheten för nu lider det roliga mot sitt slut. Hur motsägelsefullt låter inte det nu när det är sommar?
2010/06/19
Mycket kan sägas om...
... det där bröllopet som det snackas så mycket om. Pengar hit, pengar dit, hyllandet av förlegade (och mycket möjligt onödiga) styrelseskick och familjekonstellationer - om man lyssnar noga på ärkebiskoparnas små predikningar. Vadå? Det var inte planerat. Jag åt mormors goda mat. För att inte tala om den där Danne med alltid samma konstiga... påklistrade... "leende", kanske det heter? Ja, mycket finns att säga men sedan kommer vi fram till prinsessan Victoria och det enda jag ser är en sympatisk, elegant och kär kvinna. Det är vackert.
Fast... tänk vad roligt om en baby mama sprang fram skrikandes: "I can't let this happen, I'm carrying his love child!!" Lite baby mama drama vore nice. :-)
2010/06/18
Nouvelle Vague - I Melt With You
Ord är överflödiga. Idag har varit en sådan dag och det är så. jävla. ok. :-)
2010/06/17
Ibland lyckas även jag.
"Ok, lyssna på mig och lyssna noga. Jag brukar vara frikostig med både f*tta och r*vf*tta men i ditt fall tänker jag göra ett undantag. Jag är lesbisk. Les-bisk, fattaru?!"
Man måste älska och uppskatta alla delar med sig själv. Så är det bara.
Juliette And The Licks - Got Love To Kill
Nu är jag pepp. Jag tänker gå den bästa powerwalken i hela. mitt. liv. Fattarni!?
Praise the Narciso Rodriguez!
I höst lanserar Lindex en kollektion i samarbete med den amerikanska designern Narciso Rodriguez. Äntligen! 10 procent av försäljningspriset går oavkortat till Cancerfondens bröstcancerforskning. Rädda tuttarna! Tuttar är bra grejer, de har väl aldrig skadat någon... ?
En bra dag så här långt.
Oscar Fredriks kyrka
En dag fylld av eftertanke och korta stunder av total stillhet inombords. Jag är inte så värst bra på att ge mig själv det. Nej, jag gick inte till kyrkan för att be. Vad tar ni mig för? Jag har äntligen tagit itu med det här på, enligt mig, bästa möjliga sätt så här månader efter. Bättre sent än aldrig och det är bara skönt att det är över. Mina fel är många och jag har fortfarande mycket att lära mig. Den största läxan och den jag gjort så många repetitioner på är att bryta ner och lösa problem med endast den andra berörda parten. Oftast är det bäst oavsett hur lockande det må vara att vända sig utåt och söka råd. Man vet och kan bäst själv om man ger sig tillräckligt med utrymme att fundera. Svaren är där, inom räckhåll.
Antonio Banderas - Cancion del Mariachi
Det här var tiderna, part of da good 'ol days. Andra dagar behöver man inte tänka på. God morgon på er :)
2010/06/16
2010/06/15
Det var ett tag sedan...
... som jag vägde tresiffrigt och som vanligt glömmer jag att ge mig själv den nödvändiga klappen på axeln. Klapp, klapp behövs då och då. Gud vad tjock jag var! Nej, jag hittar inte på, jag var ingen kroppsbyggare eller sumobrottare. Och det tunga, det tunga var inte bara fett ska ni veta. Det tunga var år och åter år av känslor som jag valde att bära på. Jag har gått igenom så mycket trots ett skyddat liv. Jag antar att ingen är speciellt skyddad från sina egna murar för de står där, i vägen för så mycket. Såklart, omständigheterna var inte de allra bästa men det var mitt eget val.
Jag valde bort det definitivt dagen då jag sprang upp tre våningar till en ringande telefon och insåg att "men shit jag kommer inte kunna tala normalt så andfådd som jag är". Inte andfådd som i ett tyngre flås utan andfådd-kan-inte-andas-in-för-att-det-inte-finns-tillräckligt-med-luft-på-planeten-andfådd. Huvudvärk och tryck över bröstet och en smärre yrsel. Det var nu dags att ta en titt på mig själv. Go way, WAY deep inside och ta mig DA LOOK och köpa en våg to see what the "damage" was. Jag har lärt mig att vid en viss punkt i ens kroppsliga utveckling och stundande förändring så behövs en våg. Längre fram säger siffror nästan ingenting, det är bara att strippa och ta en ordentlig titt i spegeln för att se om man gillar det som tittar/dallrar tillbaka. Man behöver inte överdriva det där heller utan man tar ett naturligt kliv vidare in i att faktiskt känna efter och fundera kring sig själv. Dialogen. DA DIALOG, comprendes? Behöver jag äta allt det här? (Det behöver jag än idag jobba på.) Känner jag mig stark? Är jag pigg? Orkar jag allt som jag vill orka? Är svaret nej eller nja på de här frågorna är det dags att ta en funderare... eller sju... tton.
De av er som känner...
... eller som någon gång kommer lära känna mig kommer att inse att ordet "opa-h!" säger allt, ibland. Nu blir det powerwalk... opa-hhh!
Vilken ska jag köra idag? The choices are so many...
Bild från årets bilmässa i Gbg. Jag fattade ingenting men det var kul.
2010/06/14
Jag har lärt mig att... del XIII
... jag inte har något att dölja förutom de bästa delarna av mig själv. Det är väldigt få som gjort sig förtjänta av att ta del av dem. Sorgligt nog, kanske? Nä. Så får det vara, så försök sätta upp er på listan för det här kalaset. Kom igen, gör ert bästa.
Men visst, jag tror att jag går miste om en massa strul, äventyr och roliga händelser som kanske kan bli minnen för livet. Människor som kanske kan bli vänner för livet... eller det värsta som man någonsin kan utsätta sig själv för. Livets läxor? Det är så himla mycket möten här i livet och det känns som att det finns väldigt lite att ångra för... vem vet? Inte jag, inte ni. Det är lite jag själv som bestämmer det där och jag bestämmer att jag inte missat/missar någonting.
Jag känner mig fri, helt fri att bestämma allt. Så ikväll bestämmer jag att jag ska titta på Italien - Paraguay matchen, hoppas någon springer väldigt fort på sina sexiga ben och tappar kläderna och sen plötsligt flyger alla spelares kläder av och...! Ja just det, det var fotboll... Lite True Blood istället då, nya säsongen har börjat!
2010/06/13
I ♡ U SUPERSHIT
Jag älskar det här kladdet. Jag älskar att några meter bort låg ingången till en stor gotisk kyrka. Jag ääälskar Berlin, ok? Nu ska jag inte tjata mer. :)
Treptower Park in Berlin
Ni kan hitta mig i närmaste skog tryckandes rumpan mot ett träd för idag behöver jag det gröna... och sköna.
Hur blind var jag egentligen?!
Sedan sa optikern på Konsultationens... 9:e dag "låt varde syn!", eller något. Min hjärna måste ha vant sig att saker som människors ansikten tio meter bort skulle vara suddiga... för att inte tala om sådan nonsens som skyltar. Vem behöver skyltar? Däremot blev jag en av de som glor på människor tills de kom tillräckligt nära och jag vet inte ens hur många gånger jag tyckte någon såg bra ut tills de kom närmare. Sedan fortsatte jag hävda att de var snygga för mina vänner bara för att jag inte skulle framstå som totalt blind, haha... Det kan vara hur problematiskt som helst ska ni veta, man ser så mycket av sådant man inte borde se och omvänt. Nåja, inget mer sånt, nu har jag ultra vision så jag ska screena alla jävlar som aldrig förr... när min blinda hjärna väl vänjer sig vid att kunna se så mycket på en och samma gång. Nu har jag bara en massa huvudvärk under det här gyllenbruna svallet.
2010/06/12
Mary and Max
Man ställer sig upp lite motvilligt efter en och en halv timme av glädje i biostolen och går därifrån totalt lycklig efter att man sett den här filmen. :)
2010/06/11
Herrejävlar, vad förbannad jag...
... var. Jag lägger ner en stor andel hjärta i mina relationer och jag får ofta höra att jag bryr mig för mycket. Går det att bry sig för mycket? Ja, självklart om saker som meningslös kritik och trångsynta kommentarer, de rinner av mig för de är inte relevanta. De kommer aldrig sluta komma ens väg så det är lika bra att vänja sig redan från början. Jag var borta ett bra tag från föremålet för min ilska men när vi sågs återigen igår kom allt det goda upp till ytan för jag vet att vi båda är bättre än så. Man kan säga mycket men faktum kvarstår att vissa saker är ok så länge de inte utmålar sig själv för att vara den mest mogna personen omkring. Alla behöver och kommer att växa upp. De jag bryr mig om och som jag känner förtjänar det kommer jag alltid förbli lika ärlig, lika bra mot. Och de som är för långt bort från mig och som inte gör det... Ja, de förblir väldigt, väldigt små.
Ikväll åker jag över till min fina Sunshine och hennes lilla solstråle på middag och sedan ska jag dansa på någons begravning. Underbart, har verkligen längtat efter att få använda det här uttrycket.
2010/06/10
Sound Providers - Autumns Evening Breeze
Perfekt musik, perfekt dag... Nåja, nu ska jag inte ta i, får vänta och se hur det hela utvecklar sig helt enkelt.
2010/06/09
Jag ryser fortfarande...
... när jag ser den här bilden. Det var nu några veckor sedan jag tog den i närheten av Martin-Gropius-Bau museet innan Frida Kahlo utställningen. På samma gata har de bevarat en ganska lång del av muren och där fastnade jag. Den blev helt plötsligt väldigt verklig för någon som inte känt av dess närvaro, det är ingen mur jag växte upp med. Istället återkopplade jag till murar som jag stått inför och andra som jag nu står inför. De flesta finns inom mig. Vissa murar klättrade jag över, andra har jag gått rakt igenom. Ibland gjorde det mer ont än andra gånger. Jag antar att jag hade lite av en dålig kväll just den kvällen med tanke på att det var den sista innan jag skulle resa hem. Det är aldrig roligt att lämna en plats som man trivs på.
Frankie Hi-NRG MC - Quelli Che Benpensano
Ont i knät och jag behöver en lugn organiserad dag. No madness. :/
2010/06/08
Jag har plågats av...
... de mest explosiva skrattattackerna hela tiden till och från efter jobbet idag. Visst är livets kontraster bisarra ibland? Och nu kom det igen! Jag satt på spårvagnen och verkligen höll mig från att skratta. Var skitsvårt men jag gjorde allt för att inte framstå som världens weirdo, det är civiliserat och bra så. Så jag lyckades... tills jag kom hem till Lou dvs. Hon skulle laga middag för att fira hennes nya jobb i höst. Jag kunde inte ens skära ner salladen för att jag bröt ihop i världens skratt och Lou bara himlade med ögonen åt mig. Jag vet just inte varför det blir ett skratt. Allvaret i det hela känns som om jag vore en person som får en skrattattack på en begravning eller någon som panikskrattar. Ni vet när man är scared shitless och det enda man kan göra är att låta ett garv välla fram? Fast i det här fallet borde jag vara någon som endast tar ett steg tillbaka och sorterar mina känslor och tankar kring den här lagom stora förändringen i mitt liv... men det går inte för nu gapskrattar jag här hemma helt själv igen.
Jag fattar inte riktigt vad det är jag har sysslat med tidigare. Kan ett jobb kännas så här... bra? Rätt till och med? Jag fattar ingenting och nu skrattar jag igen...
Jag vaknade med ett ryck...
... och det var bra som kontrast till den där hemska dvalan jag befann mig i igår. Gick knappt ut och åstadkom, vid sidan av en god middag med min vän Lou, inget meningsfullt, vad meningsfullt nu kan tyckas vara. Jag gillar inte sådana dagar men jag vet likväl att de behövs då och då. Stanna upp, fungera på de mest basala nivåerna och fundera på de allra djupaste. Idag är det jobb som gäller, kram och hey-hey!
2010/06/07
Ok, nu får ni sätta på ljudet...
...och lyssna noga på den söta gröna gummi-gummi-gummibjörnen, haha...
Buona notte.
De trevande blickarna...
...längst huden på ena nyckelbenet, som sedan följer halsens linjer hela vägen upp till läpparna är högst påtagliga vissa dagar. Tacka makterna övanför ditt lurviga huvud för att du har försyntheten nog att vaxa mustaschen. Hos grönsakshandlaren, i kön på HM, på ett övergångsställe i kvarteret när jag bär en påse med färsk lax. Jag vet, det är säkert fisklukten. Blickar och små leenden avslöjar om att huvudet funderar antagligen kring hur det hade smakat i munnen att prova lite... smaka på den fasta huden som täcker allt det som är så härligt. Inte på det weirdah kannibalsättet alltså... för det är ju inte speciellt trevligt.
Jag behövde detta denna gråa trista dag.
2010/06/06
Det här kan vara en av dagarna...
.. då man ska lufta sitt röda läppstift. You know, flaunt it with my big. juicy. kaka. saka. liiiips.
Mmhm, kanske.
För mig (och min syster) kommer...
... lunch på balkongen att bli sommarens grej. Nu får jag bara lära mig att ta mer aptitliga bilder för jag rockade salladen ur den här lunchen. Btw, håll er borta från den äckliga Coca Colan med cherry flavour.
Sedan följde en intressant kväll, kanske en av de intressantaste kvällarna på länge i just Göteborg. Andra långdagsfirandet var som en dålig repris av gatufesten på en av korsgatorna till Gneisenaustraße efter Carnival of Cultures i Berlin. Musiken var bra på vissa håll, det var roligt att se människor som tycker om musik ta tillfället i akt & let it all out. Sedan fanns det de som bara satt och söp, de där typerna som ser ut som humrar i ansiktet efter för mycket sprit och sol. Inget som inspirerade speciellt mycket så jag sprang in på Hagabion för ett stänk visuell stimulans, det behövs ibland.
Med humöret på topp hamnade jag i en lägenhet med alltför bekanta dofter sedan Berlinresan. Rappande rastasnubbar och kuduro-dansande svarta biffar och där sitter jag... i en hög, haha. Jag tog på mig att sköta musiken, inte för att jag är någon dj talang utan för att det är ett bra sätt att visa vad man är intresserad av. Jag är alldeles för "söt" och glad precis som jag är, jag behöver inte festa loss men fy vilka munchies jag hade efteråt. Jag skyfflade i mig käk på Bombay som om det var min sista måltid. Seriöst, ATT jag inte kräktes upp allt peshawari naan bröd som jag tryckte i mig. En äcklig 7/11 brownie senare & it was time to call it a night.
Holy Moly, visst är det bäst att man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända? It kind of keeps you going on.
2010/06/05
Jaha.... NU(!) fattar jag.
Kan ni tänka er vilken dimma av okunskap jag befunnit mig i när jag bara rynkat på näsan åt namn som "Skogsturken" och ryckt på axlarna åt skämt som började med "Vem varé..."? Jag trodde först det handlade om en kille som hade tittat på någon match och fått något på sig... och det är inte speciellt roligt, eller?
Jag såg Meja...
... på Tv4 morgon precis. My God, hon deprimerade sönder sin version av "Den blomstertid nu kommer...".
Och nu har helgen börjat, jag försökte verkligen tvinga mig själv att ligga kvar i sängen så länge som möjligt men DET. GICK. INTE. Ni vet när man försöker ligga kvar och skjuter bort alla måste-tankar om och om igen? Måste hit, måste dit... borde jag tvätta mina fönster och sådant jobbigt. Jag tror jag får bestämma mig för att det är en sådan helg då man inte gör något speciellt. Fast, det går ju inte. Nu kommer jag få göra en massa under helgerna då jag kommer jobba en hel del om vardagarna. Min syster kommer och äter brunch, undrar om hon kommer släppa ner något sista minuten skolarbete i mitt knä? Åh, jag känner så för att skita ut 15-20 dataskrivna a4 sidor tills på måndag. The fabulous life of... ja, det återstår att se.
2010/06/04
Dag 3 på nya jobbet...
... fick mig att inse värdet av att ha roligt med det man gör. Samtidigt, när jag hör mina nya arbetskamrater samtala om diverse problem och höga arbetsbelastning (vissa dagar) vill jag be de ta en månad med pass på min gamla arbetsplats så att det ser kontrasten mellan det de har nu och hur tungt det hade kunnat vara. Som vanligt är ens (deras) egna problem alltid störst. Jag vet om detta och lite till, det är därför det blir så enkelt att "rycka på axlarna" genom att nicka förstående.
Kvällen spenderade jag hos en fd. arbetskamrat. Färska jordgubbar med grädde stod på menyn och en massa lek och bus i parken med hennes två små underbara människor till barn. Jag har aldrig bakat så många sköldpaddor i sandlådan, var helt slut och vill aldrig bli sköldpadds-bagare-i-sandlådan. Det gäller att köra in en jordgubbe i truten på dem så fort gnället sätter igång, orkar inte med de där osmakligt höga pipljuden även om jag bara är där i några timmar.
Nu tror jag att jag går en ledig helg till mötes... My gaahhddss, hur ska detta gå? :-)
Andra Långdagen imorgon.
Jag önskar mig mer sådant här; Hagadag, Linnédag, Vasadag...
Just throwing it out there, maybe universe listens.
2010/06/03
Beroende på vem...
... man är och vilket bagage man bär på kan man, inte alltid men ofta, anta offerrollen. Den är väldigt enkel och bekväm att hoppa in i. Så fort något går emot en, i extrema fall kan man vid minsta tillstymmelse till kritik ta till offerrollen vilket över tid blir ett sätt att hantera sin omgivningen på. När människor tycker synd om en och behandlar en som ett stackars litet offer kan man få precis det man vill ha. Så går det runt och runt. Det behöver inte ens ha något att göra med att man vill manipulera även om det kan kännas som det "stackars" offret är en manipulativ liten hynda. Det är helt enkelt enklare att vara ett offer än att stanna upp och fråga sig själv om det finns en gnutta sanning i kritiken som korsar ens stig. Har man varit ett litet offer enda sedan man såg sin egna far gömma sig hemma hos moderns bästa väninna kan man säkert inte ens se att någons ifrågasättande kan handla om att uppehålla och underhålla en viss nivå av professionell anda i en arbetsrelation mellan två människor. För vad kan det resultera i? Oj oj, något så hemskt som förbättrad arbetsmiljö med mera. Farligt...
Det här täcker in på så många områden i människors liv och det är så enkelt att luras in i att behandla någon som ett stackars offer. Man ska alltså sitta där och rättfärdiga sina totalt oskyldiga intentioner inför någon som lever på drogen stackars-liten-jag-tycker-så-synd-om-dig. Patetiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)