Sedan sa optikern på Konsultationens... 9:e dag "låt varde syn!", eller något. Min hjärna måste ha vant sig att saker som människors ansikten tio meter bort skulle vara suddiga... för att inte tala om sådan nonsens som skyltar. Vem behöver skyltar? Däremot blev jag en av de som glor på människor tills de kom tillräckligt nära och jag vet inte ens hur många gånger jag tyckte någon såg bra ut tills de kom närmare. Sedan fortsatte jag hävda att de var snygga för mina vänner bara för att jag inte skulle framstå som totalt blind, haha... Det kan vara hur problematiskt som helst ska ni veta, man ser så mycket av sådant man inte borde se och omvänt. Nåja, inget mer sånt, nu har jag ultra vision så jag ska screena alla jävlar som aldrig förr... när min blinda hjärna väl vänjer sig vid att kunna se så mycket på en och samma gång. Nu har jag bara en massa huvudvärk under det här gyllenbruna svallet.
