... ska tillåta den där tonårstjejen, som aldrig riktigt fick komma till sin rätt tidigare, leva ut en liten stund nu vill jag passa på och göra det med ett yl: "AUUUUUUUUUU!!1"
Efter ylet kommer jag vilja bli hans mamma och amma honom som alla andra tanter. Denna duktiga, söta, rara, pojke... som jag vill bita i underläppen o... Nej, pojkvaskern är för het, det går inte. Han hade fått bita mig med sina huggtänder.
... trött på jobb, sorg, drama... Jobb. Sorg. Drama. Jag har burit på så mycket skit de här sista dagarna. Dags att tömma väskan och det mesta kommer inte äga rum här och nu. Lär väl skriva om det i halvflummiga inlägg framöver. Så ser det ut och ja, jag har lite svårt att se det positiva just nu.
Jo! Jag var på besök på min framtida skola vilket kändes mycket bra. Jag tittade på några av de nuvarande elevernas avgångsarbeten. En imponerade stort och fick mig att le av hur fantastiskt det kändes att någon kan bli så duktig... Jag pillade lite för sådan är jag. Jag satte mig i klassrummet, vid en av arbetsplatserna för att ta in... det jag hoppades skulle genomkorsa mina vener. Det var som en trögstartad motor men mycket uppskattat av en lärare och ett antal elever som lade märke till mig. Var orädd, var dig själv helt enkelt blev resultatet av dessa utbyten. Jag har allt att vinna i slutändan.
Detta är jag, gott folk. Den eviga optimisten. Joie de vivre. Ena stunden rinner tårar av frustration för att andra stunden avbrytas av att ögonen ler över någon skön/fantastiskt/magisk insikt som ägt rum. Så har det varit länge och så kommer det alltid att vara.
16.47 2009-11-29 skrev *****: god kväll hur står det till vad ska du gjöra i kväll
17.32 2009-11-29 skrev miss_incorrigible: hej! jag mår fint, tack. Lite trött efter en jobbhelg så jag ska bara vila och ta igen mig resten av kvällen. Själv då?
17.38 2009-11-29 skrev *****: vet ej än skulle vara skönt att mysa med någon nu
18.05 2009-11-29 skrev miss_incorrigible: jag hoppas du finner det du söker. mvh
18.08 2009-11-29 skrev *****: du vill inte=???????????
18.12 2009-11-29 skrev miss_incorrigible: nej jag är inte intresserad. jag svarade endast för att jag är väluppfostrad (och ärlig).
... ja, åtminstone gentemot människor vars påverkan i mitt liv jag eftersträvar ska vara minimal.
(Fast om jag ska vara helt helt ärlig, där helt helt ärlig är mer ärligt än helt ärlig och bara ärlig, vill jag understyrka den innerliga förväntan jag sitter med här och verkligen hoppas på att någon av de här (oftast) männen, med sina exponerade könsorgan eller blurriga ansiktsbilder, kommer att förändra mitt liv och tillföra det så mycket mer än vad jag naivt nog aldrig någonsin kunnat föreställa mig.)
11.51 2009-11-23 skrev ********: Om jag får... och så vill jag var 100 säker på att jag kan få lika skön
sex efteråt. Jag kan stå ut med min kuk men skulle älska att ha en söt mus. Fick du allt gratis?
17.03 2009-11-23 skrev miss_incorrigible:
...inget i livet är gratis. :)
Och visst är det så? I detta fallet kostar det ovisshet, obehag, smärta bland annat. Fast det är ingen hög kostnad med tanke på vad man får. Det otroliga nöjet att få känna sitt inre som människa förenas med ens yttre kroppsliga. Vi är alla olika men om jag ska diskutera mitt egna beslut måste jag säga att det inte ens var ett beslut jag behövde ta. Jag ringde samtalet till psykiatrikern som arbetade som utredare, kände mig så befriad, påbörjade utredningen för jag insåg tidigt efter att samlat information om vad för sorts knipa jag egentligen befann mig i. Jag hade även turen att ha bra människor omkring mig i det skedet. Det krävdes ingen betänketid kring vart jag var på väg egentligen, trots att jag endast tycker positivt om en utredning på 2-3 år. Tänk på det och tänk sedan på att genomgå ett könsbyte och sedan ångra sig. Katastrof.
Mår man bra med sin kropp sådan som den är, läs; om man älskar att vara en chick with a dick, shemale, transvestit och så vidare, ska man naturligtvis låta den vara bortsett från vissa tweaks here 'n' there som vissa inte kan låta bli att göra. Vet ni, det är helt ok, i slutändan handlar det ändå om att man ska må bra i sig själv. Det handlar inte... om en lång rad saker såsom: kastrering, friheten att klä upp sig i tjejkläder för det kan man ha med snoppen kvar, spela rollspel, ha sin egna mus som man kan sexa runt med hejvilt, förföra män eller vara ett hjälpmedel för vulgära fixerade män bland annat. Raden är rätt lång faktiskt... eller kort beroende på hur man ser på det hela.
Könsbyte är inget jag kan rekommendera någon som är uttråkad, oinspirerad eller oengagerad i sitt liv för stunden. Ett antal örfilar däremot så att man vaknar ur den dvala som ens liv tycks ha blivit. Vi kan alla bättre än att vara levande döda, det är jag helt säker på.
... middag gånger två diskussionslystna brudar, ni vet när man precis ska knyta ihop alla vilt spridda trådar över en påse godis ringde polisen på dörren. Min väns mor har gått bort. Mitt hjärta slog sina vildaste slag för att jag ville ta bort det där ur hennes (och min) verklighet. Det var mer än sorgligt, ja onaturligt att se ett barn sörja sin mors bortgång.
Annars är hon ett av de där stenansikten som planerar och ordnar och klarar allt. En god, ärlig vän även om hon är en liten plåga ibland. Så självständig men... i stunder som dessa ser man endast ett litet barn som aldrig kommer se sin mamma igen. Och när orden tryter och tårarna trycker på barriärer som inte är tillräckligt höga suckar hon och yttrar sina små "Ja, du":n och sedan försöker hon resonera sig bortom den plats där sorgen är så stormig. Så går det, runt och runt. Det vet jag för jag har upplevt de höga vågorna.
Jag brukar inte krama henne trots att jag är en fysisk människa. Fysisk med de som jag håller av är viktigt att poängtera. Jag ser stor trygghet i mammas eller en god väns kram men med henne är det inget man/vi gör. Hon kramar mig än mindre och så har det alltid varit trots att vi är varandras nummer ett när vi ska ringa samtalen som börjar med: "Oh sh*t f*ck, du skulle bara veta vad som har hänt...". Hon är inte speciellt duktig på att lyssna och det har varit en av våra återkommande issues. Att lösa är hennes starka sida då hon är mycket målorienterad, hon ser konstruktivt på problem och tar itu med dem.
Jag är glad att jag var där just då för jag tror inte hon hade ringt och bett mig vara med henne hur mycket hon än hade behövt någon vid sin sida. It's not the way she's built. Jag var tyst och lyssnade när hon talade. Jag svarade på frågor, hur än bisarra/svåra att besvara de föreföll vara. Man behöver någon vid sin sida. Jag var där och nu, nu är jag utmattad gott folk.
... nästan alla toner talade till en, drog en in i en värld man behöver få vistas i ibland. Det bästa var att sitta bredvid min syster, snegla lite på henne och se den där glimten i hennes ögon. Ni vet... lycka? En framtida musiker som satt och sjöng tillsammans med Laleh. Hon kunde alla sångerna och delade det med mig.
i walked all morning to lift my heart cause the world keeps dancing with the paper man i love you never talk in dreams i always hear your happiness is real
oh make some big jumps, big jumps
you afraid to break some bones come on make some big jumps, big jumps
life is yours alone you hold your head up, your head up high
like you think i do
sometimes i feel so confused i'm under the illusion that i have to choose i love you always know the way the way back home always is the same
oh make some big jumps, big jumps
you afraid to break some bones come on make some big jumps, big jumps
life is yours alone you hold your head up, your head up high
like you think i do
tick tock, this clockwork will stop you're the key for winding up my heart brick, brack if you don't wind me up this guy will lie upon me lke a passed out drunk without you i will never rise again,
without you i will never rise..
hey there, sunshine lift my heart i know life is long but it goes so fast i love you never feeling old you never bought the rubbish that they sold
oh make some big jumps, big jumps
you afraid to break some bones come on make some big jumps, big jumps
life is yours alone you hold your head up, your head up high
like you think i do
oh do some big jumps, big jumps
you afraid to break some bones come on make some big jumps, big jumps
life is yours alone you hold your head up, your head up high
... kan ni finna mig här, Sucré-Salé Crêperie. Bra service, trevlig chit-chatty personal, lugn och ro medan jag läser mina böcker och äter mina crêpes med vit choklad och blåbär. En kopp té på det gör mig till den rara pricken som jag vanligtvis är.
Jo, jag ser en hel del av mig själv i Edward Scissorhands... och val av utstyrsel är klockren. Klippa och klistra, klippa och klistra, klipp... ja, ni fattar.
jag måste vara en riktig dam när jag inte står ut med att sitta med benen isär. Det är något med luft som fläktar även när jag är påklädd. Konstigt.
bra musik är viktigt när man sexar... även om det är med sig själv. Tempo!
många försöker men få lyckas (med bra saker).
veta vem man kan skoja med. Hon är inte torr, hon är bara extremt ... (fylla i det tomma själva) vilket är jävligt tråkigt.
det är ok att be om hjälp, de tröttaste är brudar som vill klara allt på egen hand. Trött brud blir jävligt ful brud på lång sikt.
uppskatta "Ridskolan". Skrattet tar aldrig slut...
en del människor behöver hållas kort och på avstånd och de två i kombination är svårt utan att bli ovänner. Speciellt om de använder information de känner till om en i en för de inbillad maktkamp. Undrar vilken grad av osäkerhet hon måste bära på... bland annat?
... måste vara det svenska språkets osexigaste ord efter köttros. "Osexigt" är förresten ett riktigt otrevligt ord också... som inte existerar men tvingar sig lite smått på människor som har svårt att sätta stopp mot språkets skändning.
"Åh vad vi myste och det var så mysigt, jag kommer aldrig mysa på detta sättet igen."
Ser ni vad jag menar? Ser ni det fula?
"Jag köpte lite smaskigt och så mös vi med några glas vin till."
Där. Och "smaskigt" låter inte ens gott.
"Vill du mysa med mig?"
Nej. Det känns inte vidare... mysigt. ☹
Geggveck! Här ni, här snackar vi bra ord. Och geggigt... mmmm...
Jag behövde en återställare efteråt men jag lyckades till slut. Den är knaprig där den ska vara knaprig och grönsakerna ger lite tuggmotstånd. Jag hatar mosiga grönsaker. Jag hackade och fräste och sjöd och kokade upp och sköljde och... och... och... i vad som kändes en evighet gånger två. I pulled through... och den jävla bechamelsåsen som jag vispade för kung och fosterland. Blä. Det var en pärs, jag är helt slut.
Har ni tänkt på att det ibland ser ut som ett mord ägt rum när man tar bild på maten? Fast inte min bild, min bild är fin.
Helgen som har gått har varit bra för mig. Jag och en vän tyckte att vår milf-vän förtjänade en helkväll ute så vi satt barnvakt. Hon har tvillingar and a belly with stretch marks to prove it. Dessa barn kan bäst beskrivas som två små onda dockor. De är inte så onda men det är något Children of the Corn -aktigt över de samtidigt som de är för intelligenta för att vara så små. De har den där stirriga blicken, ni vet, som om de hade kunnat göra vad som helst med en enda blick. Scary shit. Jag kommer på mig själv med att terror-skratta åt de för de är som små evil hobbits som springer runt på sin små knubbiga fötter och korta ben. Det är ett under att deras små kroppar lyckas hålla uppe deras proportionellt sett enorma huvuden. De har alltid svar på tal och det är inte några mesiga halvsvar heller. Aliens.
Barn är söta, de är söta som små valpar och kattungar. De kan vara söta några timmar, till och med uppemot ett dygn kan vara omväxlande mot det liv som jag annars lever men sedan tar det söta slut någonstans på vägen. Pedagogiken och sunt förnuft tar över och sedan får de gå hem till sig eller jag till mig and all's good in the hood.
Jag har nog blivit ledsen en enda gång för ganska länge sedan för att jag inte kan föda egna barn och för att vara sorg var det ingen stor sorg direkt. Bigger shit has indeed hit the fan in this life. Jag finner inte inom mig att sörja något som jag aldrig kunnat. Det är inte en förmåga jag har förlorat. Jag funderade på att frysa det nödvändiga för att i framtiden då rätt teknologi existerar kunna åtgärda det naturen förnekat mig men till och med de idéerna fick sitt slut. Jag kände vad meningslöst att lägga energi och tankar på något som är så långt borta. Jag tänker på det än idag ibland men det är väl en av de sakerna. Dit hör också att jag delvis ångrar att jag inte hade sex innan operation, ni vet, bara för att veta hur det känns. Men känner jag mig rätt är det också en av de där sakerna jag hade förknippat med djup ångest. Sådan är jag.
Ibland ser jag dem. Mamma, pappa, barn och det är en fin bild. Idealbilden lever vidare inom mig utan att jag vill leva upp till den. Jag tycker att det är fint med familjer. Det trots att jag inte minns att det finns så mycket positivt att hämta i den konstellationen som jag vuxit upp i. Jag är inte inspirerad att gifta mig för jag har svårt att se mig själv bli någons fru. Det är dock inte omöjligt för det är få saker i livet jag helt utesluter. Överallt omkring mig tar äktenskap och förhållanden slut och det har hellre inte fått mig att "tappa hoppet". När jag skriver småskrattar jag åt det hela. I mina ögon håller familjebegreppet på att ta en annan form, det blir något större och djupare. Det har länge handlat om den familj jag skapar mig och inte om den familj jag föddes i.
Och att bli en mor... ja, enough said. Ska jag som fortfarande är ett barn som lär sig gå bli någons mamma? Varenda litet osäkert steg stärker mig och en dag... ja, en dag är jag inte ett barn längre.
Jag är glad. Det fick räcka med denna monotoni. Så... jag tog tag i saken. Cirklarna snurrar av egen kraft utan att jag har möjligheten att sakta in eller byta riktning när den högsta växeln är i. Cirklarna snurrar så snabbt att jag periodvis fastnar i de. Jag snurrar, allt snurrar. Jag förlorade kontrollen ett tag.
Jag vaknade efter många timmars sömn och kände fortfarande samma tunga trötthet som precis innan jag drog täcket tätt kring mig för natten. Jag vet verkligen inte vad som drev mig framåt just den dagen av alla. Jag önskar jag kunde säga att det var något så enkelt som "I popped in because I was in the neighbourhood..." men det kunde jag i och för sig gjort för länge sedan. Vanligtvis drar jag mig för att göra bra för mig när det gäller just detta, min framtid och jag hittar på alla möjliga ursäkter för att rättfärdiga mitt undvikande. Tankarna är goda men handlingarna är en historia för sig på godaste gott och ondaste ont. Man är både värst och bäst mot sig själv och i mitt fall har jag undvikit väldigt länge. Jag har undvikit i år och dar. Det blir många, långa stunder av rädsla och vilsenhet för att inte nämna det missnöje jag känt inför mig själv. Jag tror att det efter så lång tid har byggts upp till ett slags dåligt självförtroende när det i själva verket inte finns något inom mig att inte känna förtroende inför.
Alla dagar som förflutit på sitt vilsna sätt har varit små läxor i sig, vid sidan av att de måhända skänkt min själ onödig oro. Jag kanske behövde denna prövotid, inför större prövningar som komma skall. Armar, axlar värker och nacken är stel. Jag förtjänar bättre än så. Några kreativa kriser hade inte skadat... eller ja, jag hoppas att det blir sådana framöver åtminstone. Kriser där jag tvivlar på min förmåga när jag verkligen vill och försöker göra något jag brinner för. Det vore ett steg uppåt jämfört med de krisdagar som jag brukar ha nuförtiden.
Upside of it all must be that I'm moving ahead, även om vägar är kantade av svårigheter och lär fortsätta vara det. Jag kommer fram till slut, det gör alla tåg oavsett hur tung last de drar. Jag blickar framåt och jag ser mig själv ta form.
Jag kan inte förstå att du redan är här med mig även om jag inte har missat dina färger och kylan som bitit i mina kinder och fingrar. Tiden har gått så snabbt och redan igår hade jag min mösspremiär och det var fantastiskt. Man blir så mycket varmare i hela kroppen med en mössa på. Jag inser att jag har jobbat en hel del, eventuellt för mycket. Jag har kommit hem och endast sökt mig till ro i sängen och framför datorn, typiskt mig i början av hösten. Jag har inte rört på mig tillräckligt, jag har inte funnit energi nog för att gå ut och gå eller dansa och träna på gymmet. Jag vet hur mycket bättre jag mår när jag gör de där småsakerna för småsaker är precis vad de är. Redan efter några tillfällen känner jag av det som gör gott för kroppen och i själen. Mer energi och mer mig till mig själv och alla som håller av mig.
Jag tog på mig mina stövlar, min kappa och mössa och gick en promenad till Skansen Kronan där jag delade en helt ok brunch med Sunshine. Du var så snäll mot mig och jag stannade upp överallt för att beundra din skönhet. Efteråt träffade jag en vän som jag promenerade med hela vägen från Kungsportsplatsen till Kallebäck där vi fikade bakelser med tryffelchoklad och skrattade gott åt sommarens gemensamma äventyr som blev fångade på bild och film. Lika bra att hålla sig borta från staden där alla huliganer håller till och håller på med sina... fånigheter. Fotboll är roligare än så, grattis AIK.
Så idag tackar jag dig, November. Jag tackar dig för allt det fina du ger mig och allt det fina som komma skall. Livet är för kort för att gå oberörd förbi ett av dina eldfärgade träd igen. Du är fantastisk.
