... trött på jobb, sorg, drama... Jobb. Sorg. Drama. Jag har burit på så mycket skit de här sista dagarna. Dags att tömma väskan och det mesta kommer inte äga rum här och nu. Lär väl skriva om det i halvflummiga inlägg framöver. Så ser det ut och ja, jag har lite svårt att se det positiva just nu.
Jo! Jag var på besök på min framtida skola vilket kändes mycket bra. Jag tittade på några av de nuvarande elevernas avgångsarbeten. En imponerade stort och fick mig att le av hur fantastiskt det kändes att någon kan bli så duktig... Jag pillade lite för sådan är jag. Jag satte mig i klassrummet, vid en av arbetsplatserna för att ta in... det jag hoppades skulle genomkorsa mina vener. Det var som en trögstartad motor men mycket uppskattat av en lärare och ett antal elever som lade märke till mig. Var orädd, var dig själv helt enkelt blev resultatet av dessa utbyten. Jag har allt att vinna i slutändan.
Detta är jag, gott folk. Den eviga optimisten. Joie de vivre. Ena stunden rinner tårar av frustration för att andra stunden avbrytas av att ögonen ler över någon skön/fantastiskt/magisk insikt som ägt rum. Så har det varit länge och så kommer det alltid att vara.
God natt.
