DJ Sunderland (CSS vs The Killers vs Gorillaz)- Alala Told Me To Feel Good

The shit hit the fan.

I knew it would eventually. Och det fanns inget sätt jag kunde ha förberett mig på, no way in hell.

En vän till en vän till en vän som visste om min bakgrund berättade för min kollega vars födelsedag jag firade i helgen. Jag visste att jag skulle möta denna tjejen förr eller senare och detta visade sig vara tillfället. Någonstans inom mig hoppades jag trots allt på att min bakgrund ändå inte skulle bli en grej, jag vet inte varför. Transsexualism eller själva tanken på att någon korsar barriären mellan könen brukar i de flesta människors tillvaron anses som något spektakulärt och det menar jag utan att själv överdriva betydelsen av det hela vid sidan av att det för mig är ett intressant ämne. Transsexualism är något att tala om men även håna, förlöjliga, avfärda och allt mellan himmel och jord beroende på vem det handlar om. Visst, på många sätt arbetar jag fortfarande med mig själv för att acceptera allt mitt liv medför men en vanlig människa som inte har någon anknytning till, låt oss kalla det, HBT-sfären och som till och med har fördomar kring det kommer onekligen fastna i det. Vissa av dessa kommer bortom det med bredare vyer och andra fastnar i vad för obehag denna nya erfarenhet medför. Att bli upplyst är inte alltid det lättaste, det vet vi alla. I grund och botten tycker vi alla något om något och någon, på gott och ont. Jag lär mig något varje dag, även det på gott och ont.

Kollegan i sin tur har jag kommit att knyta an mer och mer till sedan jag började på mitt nya jobb. När vi möttes första gången var det instant match och vi började snabbt tala om det mesta. Inte allt men det mesta. Jag håller mycket av henne för hon är en fin människa och när jag tänker på henne känner jag ett fantastisk pulserande stort hjärta. So kind, the ultimate darling och det är sällan man möter någon som känns så genuin. Hon ringde mig för hon ville vara ärlig, hon kunde inte låtsas som ingenting för hon tycker om mig så mycket. Så snart hon sa att hon måste fråga mig något visste jag vad det handlade om och tårarna började strömma. Tårarna strömmade inte för att jag kände att jag hade handlat fel utan för att hon blev satt i en situation där hon blev totalt överrumplad av en tjej som hon kanske inte känner sig helt trygg med. Det har varit skakigt mellan de två en tid. Tjejen som berättade det utgick delvis ifrån att min kollega visste det men så snart hon anade att fallet inte var sådan släppte hon det som en bomb i form av ett "men visste du inte att....?!" Min kollega blev chockad kort och gott.

Tårarna strömmade för att jag visste att det skulle länge förändra hennes syn på mig och kanske till och med för alltid. Det finns en myriad av sätt en människas syn kan förändras på när de får reda på något sådant. Jag talar om en tjej som har rekommenderat bra killar i sin krets för mig till... ja, allt möjligt. För henne är det en stor grej, jag förstår att hon kan känna sig lurad. För mig är min transsexualism bara en grej, vid sidan av att jag är så mycket mer än bara den aspekten av och i min bakgrund.

Så hur går man vidare efter något sådant? Det är svårt och det är endast tiden som kan utvisa vad som kommer hända med relationerna jag skapat. Tiden, såklart. Tick maddafakkin' tock... Jag vet att jag måste gå igenom detta fler gånger för jag har till exempel knutit an till fler personer på min arbetsplats. Ja, min första instinkt var att byta jobb, stänga ner Facebook-, Hotmail- med mera, byta nummer och allt som gör mig till ett objekt att studera, tala om, håna och så vidare MEN... ... ... men jag antar att jag får ta ett beslut att stå på mig. Jag är trött på att på så många sätt fly, stänga ute det förflutna. Jag är bättre värd än att vara rädd för människors inskränkthet. Jag vet så säkert som att solen går upp på himlen varje dag, bortom all tvivel och tvekan att jag gjort rätt val när det gäller mig själv och att det finns egentligen inget att känna sig dålig för. Jag är jag med allt det medför. Vissa av de "nya" som jag lärt känna lär falla bort och då får de göra det. Det är ok även om jag antagligen lär bli ledsen men det finns inget annat jag kan göra än att vara en bra vän och att även vara selektiv med vem jag omger mig med, för det är några av sakerna som räknas i slutändan.

Jag vill ha det bästa oavsett vad det gäller. Crème de la crème, det är jag värd.

Jag insåg...

... i den här veckan då jag valde att vara ifrån de flesta som jag känner att det är sällan man håller jämn takt med någon människa. Då menar jag att det verkligen inte finns någon som håller jämn takt. Man springer om varandra och ibland håller man handen och promenerar tillsammans en stund i alla fall. Det hjälper att fundera över detta och eventuellt hindra sig själv när man funderar på att bara gå omkring när man känner för att springa och... tada-la-daaa!

Hm... the Gods of dance are trying to tell me something...

Bonde Do Role - Solta O Frango

Jag vet inte hur länge jag älskat Bonde Do Role. Jag tyckte om de tidigare men jag blev helt galen när jag såg transorna binda ner skönhetsdrottningarna och sedan sminka sig med deras smink och ta på deras kläder i "Marina Gasolina". That could make any girl cry the ugly cry.

Ja, bland alla dessa människor...

18.10 2009-09-24 skrev *****:
Damn va vacker du är. Jag hade kunnat offra min arm för att få träffa dig, eller betala en miljon

*

19.11 2009-09-24 skrev miss_incorrigible:

Hm... det hade jag velat se.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

... som överdriver dag ut och dag in, höjer det ena till skyarna och sänker det andra i gyttjan, hade jag verkligen velat se någon hugga av sin arm för någon annans skönhet. Lite Greek tragedy över det hela.

Mums.

Men du vet, min vän...

... man får ta saker för vad de är. Inte mer, inte mindre. Du är väldigt enkel att tycka om, du är enkel att bli beroende av för du ger så mycket av det som människor verkligen behöver. Nej, baken vill alla ha och den kan även alla bli mätta på. Det du har regerar över tid, rum och resten. Du glömmer helt enkelt bort det riktiga värdet av det ibland.

Som vanligt inser du att människors intentioner alltid visar sig till slut.

Det. Är. Verkligen. Alltid. Så...

Och du lär bli ledsen gång på gång för du trodde något helt annat. Det var inte det du trodde den här gången heller. Nåväl, behovet kommer alltid fram i ljuset och ibland lär du fastna i det alltför länge och få för dig att någon är genuint intresserad av helheten vid sidan av det de kan behöva för stunden. Don't get it twisted, you're just giving comfort without you knowing it, you're just being the best you can be and you give the best one soul can give to another. I stunder då du är som mest ledsen för det lär du önska att det handlade om något konkret, som din kropp, men det gör det inte och på en bra dag är det något du egentligen är glad för.

Förstår du, älskling? You truly are a bag of chips and some dip. Take a bow, let good things enter.

Detta är skrivet till och helt och hållet för mig själv. I won't take kindly to nosy peoples futile interpretations. Most likely you'll fail to see the big picture.

Russian girls ♥.

Jag ska sätta på mig mitt rrröda läppstift nu.

With love,

Masha Elstina Fedorova.

56 minuter...

... är hur länge jag har försökt somna. Jag provade till och med extra hårt den här gången, jag har ju lovat mig själv att inte försöka i mer än en halvtimme om det inte går. Det gick inte. Alla slags möjliga tankar snurrar i mitt huvud. De vann över mig och lät aldrig sömnen ta över. Och det är väl så det får vara när jag valde att leva mitt liv på ett sätt tidigare. Cirka fem år hann passera... i en enda blinkning kändes det som när jag tittade tillbaka nyligen. Det är så mycket mer jag hade kunnat tillägga men jag låter bli, ett tag till. Jag tittar tillbaka alldeles för ofta, jag vet. Eller så hålls jag tvunget kvar av gammalt som fortfarande inte lämnat mina system, mina banor. Det kan också hålla sig kvar, klösa sig fast utan att man förmår bända loss dess små icke så välmenande klor.

I am trying to steer myself towards indiscretion but my logical side is a strong fat dominant sumo wrestling cow... and she's a bitch too.

You know, I hope she dies.

Management

Sommaren är över...

... och tuttar upphör så sakteliga att vara bruna och se ut som

knän under en kjol. Så är det.

"One chicken!!"

Jag hade glömt hur bra Meral är på att freaka ut. Se 4:10 in i clipet...



Och sen hahaha...

Bollywood @ Världskulturmuseet. ❀

Den bästa timmarna som jag kan ge mig själv helt på egen hand tillbringar jag på diverse museum. Få stunder slår dessa.

I'm taking my own freedom...

Jag - the sporty spice, min cykel - den vita springaren, sms, Sunshine har en flicka i magen, Röda sten, blåsigt, filtar, äppel- och tranbärspaj, thé, leenden, skratt, upptäcktsfärd i Majorna, mer skratt, kopparfärgat hår, fake fur, pluttiga läppar, soppa, visdom, rar, syster, bio, meeeeerrr skratt.

Johnny Castle, det är så här jag kommer minnas dig:

titta och älska.

Jag är helt slut... Let's disco.

Peaches & Herb - Shake Your Groove Thing

Lycklig? Jag?

Let's face it. Livet är enkelt att bara vandra rakt igenom med små höjdpunkter men är det lycka? Är lycka något mycket större? Eller är lycka endast en kombination av de här glädjegivande "småsakerna"?

Ja, jag vågar nog påstå att jag är lycklig vissa dagar till trots. Jag skriver ofta om mindre lyckliga saker här och det behöver inte betyda att jag är olycklig. En människa består av mycket. Jag har funderat på detta och på mig själv. Det finns så många lager, ja tänka sig. Jag är nog jäkligt förvirrad överlag och kämpar för att finna någons sorts ordning eller låta livet ta någon sorts riktning. Ja, jag vet inte. Sue me. I'd sure sue my own indecisive mind if I could. Det som tynger en kommer lättare upp till ytan medan lyckan är mer ett viktlöst tillstånd där man antingen är superglad för en sak, bekymmersfri eller icke tyngd av olyckan för saker rullar på i maklig takt i ens vardag. Jag är lycklig när jag inte behöver glänsa för någon. Jag är som mest lycklig när jag visar och känner livets hela lyckospektrum. The good, the bad, the ugly. Inga försköningar och ingen självbedrägeri. Jag accepterar även det som plågar mig. Precis som man får acceptera sina egna fettvalkar och dallriga(re) delar så att de lämnar en i lugn och fred. Det går inte att hata bort sitt fett. Jag vet, jag har provat. Precis på samma sätt får man acceptera sina svackor och sina begränsningar i stunden. De varar aldrig speciellt länge för man klarar av det mesta som inte tar kål på en. Ska man misslyckas monumentalt, ja då är man antagligen död.

Nu sitter jag på Ahlströms och äter en bit cheezecake. Jag kommer inte äta upp allt och det är bättre än bra. Jag var ändå mest sugen på hallonen och blåbären längst upp. Imorgon ska jag köpa en hel låda bär. Läs och lär. Bär. Är. Livet. Efter det ska jag sätta mig och se "The September Issue" helt själv för det har jag velat göra. Helt själv. Och efter det hinner jag träna för valkarna behöver röra på sig. Jag önskar jag kunde kalla den här dagen meningslös men det går faktiskt inte trots att den inte var fantastisk. Imorgon gör jag bättre ifrån mig.

Betchyoass.

Yeah, he pissed me off.

07.53 2009-09-15 skrev **********:

Är det du på bilden? mått?

*

08.14 2009-09-15 skrev miss_incorrigible:

Ja och om du inte tänker köpa Vivienne Westwood couture till mig kan du dra åt pipsvängen med sådana osmakliga frågor... maddafakka!

*

Jag vill inte tjata...

MEN JAG HAR LÄRT MIG ATT:

• det är väldigt nyttigt att supa. (IBLAND, såklart.)
• jag är bra på att komplicera till saker. Den förmågan blev endast bättre när jag fick musen installerad.
• det råder samstämmighet gällande klockan och inte ens en s.k. "snuskklocka" med diamanter kan få mig att följa till ett hotellrum med en främling.
• det ibland inte behövs något mothugg. Ingen är så pass dum att de själva inte fattar att de är helt dumma i hela j*vla huvudet.
• det bästa en bra vän kan göra är att lyssna när det behövs. Ovärderligt!
• jag inte ska ha bråttom med att berätta. Långsam humor är humor också.
• jag saknar dansen.
• "diva is the female version of a hustler, of a hustler, of a hustler..."

Jill Scott - Getting In The Way

♡♡♡♡♡♡♡♡♡... Yeah, it's one of those forever-favourites.

It's strange how things work.

Igår satt jag med en enorm kopp pepparmintté i knät mitt emot en tjej som man aldrig hade kunnat tro har haft speciellt stora problem. Väldigt söt, välartikulerad, smart och skinn på näsan som ingen annan var min upplevelse ett bra tag. Jag vet, jag vet att jag vet bättre och saker är sällan så som de verkar. Hon kravlade sig upp och gjorde sitt liv fantastiskt. Även om jag i undertonerna kunde ana att det "fantastiska" berodde till större delen på allt materiellt som hon hade ackumulerat på vägen "upp". På grund av misshandel i hemmet fick hon bo i fosterhem men tog alltid hand om sig själv tills 18 års åldern då hon flyttade helt "hemifrån" och började leva livet i Stockholm. Hon träffade sitt livs stora kärlek, gick på komvux och åtgärdade det mesta som gått snett när man får en krånglig uppväxt. Sedan reste hon till Ungern där det var tänkt att hon skulle bli läkare och upplevde vid sidan av alla andra snillen att hon inte är så magnifik som hon först själv hade trott att hon är. För första gången i sitt liv kände hon sig medioker och på grund av det började hon må allt sämre och därför slutade hon skolan och åkte hem till Sverige i sitt "livs värsta skick någonsin". Nu visste hon inte vart hon skulle ta vägen, hon visste inte hur hon skulle göra. Ungefär som jag.

Och där satt jag och tittade på henne, jag lyssnade på det bästa sättet man kan lyssna tror jag. Allt medan tankarna for kors och tvärs, om det fanns vrån inombords där tankarna inte plågat mig så fanns de där nu och jag vred på mig och vred och vred. Jag hade inget att säga till henne, det fanns ingen visdom jag kunde delge henne som skulle vända på allt. Enda visdomen i allt är att hon själv är tillräckligt vis för att en dag förstå vad det är hon behöver göra. Jag tror att i sådana situationer som min och hennes är lyssna det bästa någon kan göra för en. Det är till stor del därför jag har den här bloggen. Jag finner att det är svårt att hitta någon som verkligen lyssnar.

Väl hemma, slängde jag av mig väskan, kläderna och började gå av och an. Ni vet, som ett inspärrat vilddjur. Jag tror inte jag hyperventilerade för det har jag gjort tidigare så jag vet hur det känns. Tårarna strömmade och mascaran gick åt pipsvängen och det var lika bra för den ska ändå bort på slutet av dagen. Jag lade mig på rygg i sängen och frågade rakt upp: "Vad fan är det du vill?! Vad fan är det du vill?! Vad fan... ?!" och sen somnade jag... and I have to say, I didn't feel brand new at all when I woke up this morning. Not one bit.

Rachid Taha - Rock El Casbah

Jag diggar de där hårdare än hårda "rrr"-ljuden.

Timing är oftast inte "min grej".

Igår umgicks jag med en vän som jag inte hade träffat sedan vi var i Berlin. Då går man och klipper sig. Frisören masserade min skalp och hade jag varit en snubbe eller hon hade jag... Struntsamma! Det var skönt i eftermiddagssolen. Vi åt sushi och pratade av oss, lite mer av det ena än det andra.

Vi samtalade om en gammal bekant och hur skönt det hade varit om hon nu i den stunden såg oss tillsammans. Förenade efter alla år av hennes manipulation. Det slår mig som häpnadsväckande att en person av vad jag kan tycka genomsnittlig intelligens kunde vända två normalt funtade personer emot varandra. Tydligen lyckades hon och jag tror inte det berodde på att vi var dumma i huvudet utan för att hon och hennes behov tilltalade en djupt rotad känsla av tycka om att kännas sig behövd. Ja, konstigt nog inom oss båda och dessutom var vi rätt unga då och trodde att vi gjorde henne en tjänst. Passerar tillräckligt med tid kan vem som helst tränas in i den rollen, till och med någon som egentligen ogillar att vara den som tar hand om. Jag önskar att jag hade lagt ner den energin, kärleken och eftertanken på någon annan, någon som verkligen behövde det.

Ja... till exempel mig själv.

Och precis när vi skildes åt, min vän tog spårvagnen åt ett helt motsatt håll och jag traskade vidare över Grönsakstorget, kommer hon gående med sin pojkvän. Jag gick vidare, hade inte en enda tanke på att stanna upp. "F*N, SH*T, F*CK!! Damn you bad timing!!" tänkte jag medan jag ringde upp min vän för att sätta ord och ljud på det jag kände i den stunden. Tur var väl att jag såg fantastisk ut vilket inte händer varje dag ska ni veta och tydligen ska man se fantastisk ut när man möter sin "arch nemesis", haha...

I can show ya'll, better than I can tell ya'll.

LAST NIGHTS...

☆PARTY!☆

Let's all take the opportunity to learn something, enjoy some music, appreciate all the fine women, get weak in the knees by all the handsome men and of course get blinded by all the bling-bling.

Ok, jag ångrar inget med den här kvällen och natten.

Jag ringde upp och sa att jag ville stanna hemma, jag vet inte riktigt hur hon tog det men båda har vi nog anledning att känna oss piss. Vi skulle ha gått ut och tagit en drink men det enda jag tänkte på var att gå och supa mig redlöst full och det klarar jag mig utan. Jag orkar inte att inte tänka. Det är lika bra att tänka. Ju mer jag undviker att tänks desto jobbigare blir det i längden. Jag måste sitta av det hemma. Så ja, jag stannar hemma.

Jag talade med M och hon berättade om att även hon och några till känner likadant. Jag konstaterar att det är riktigt illa när inte ens gammal god hederlig tröstshopping kunde vända på denna funk. 50% av det jag köpte kunde inte räddas med ett bälte vilket är en katastrof. Jag brukar åtminstone kunna komma upp i 80-85 %. Jag befarar att det endast kan bli sämre med tiden och att jag slits mellan två eller tre resultat i det hela. Antingen mår jag skit rejält och bara gör det eller så skjuter jag på Karolinska på obestämt tid vilket jag av någon anledning ser som ett enormt personligt misslyckande för jag vet inte riktigt vad jag hade väntat på. Eller nr 3, jag skjuter på det på bestämd tid vilket känns som det bästa att göra i sammanhanget. Men om det är så bra, varför mår jag så dåligt av det? Varför ska det vara så komplicerat? Jag vet vad vissa av er tänker... Och jag vet vad vissa av er andra tänker... Jag ska vara glad att jag inte går på någon sydamerikansk gata där jag inte får ett dugg serverat och måste sälja min trevliga bak för lite trevliga hormoner. Fine! Shit, var tvungen att flytta på mig för en Clarins body lotion tub stack mig i ryggen de här senaste 10 minuterna. Jag tror Clarins fick mig att blöda. That's a first, den som ska vara så vårdande.

Nåväl, ångest är som ångest är och det finns få saker i detta livet att rättfärdiga. Jag lever mitt liv och jag hanterar mitt skit på mitt (skitiga) sätt. Nu smörjer jag in mig själv med Clarins... Nä fan... tuben gjorde ett hål där bak.

Jag vet varför jag har känt...

...som jag gjort. Jag är i och för sig oftast helt medveten om varför jag känner och gör som jag gör. Det är väldigt sällan som jag är dum eller emotionellt frånvarande när det gäller just mig själv. Små dumdristiga val här och där, i övrigt håller jag mig på den säkra sidan. Det är tryggt där, såklart.

Jag har blivit kallad till kirurgen igen. Vi ska leka klipp och klistra med mitt underliv. Vad roligt... Uhm, nä inte riktigt. Det känns piss och hela jag vägrar på en molekylär nivå. Det hade vem som helst gjort. Det är nu jag förstår varför alkohol känns så lockande och det är först på sista tiden som jag insett vilket funktion den kan fylla i just mitt liv. Man hör ju så mycket om verklighetsflykt och alkoholist hit och alkoholist dit. Inte för att jag är en alkoholist men alkohol erbjuder verkligen tröst och en extremt enkel flykt, för kvällen, för natten, för mig. Kvällarna och nätterna är som tyngst känner jag. Det var igår när jag fastnade med ögonen på en punkt i en glasruta på spårvagnen som jag såg mig själv bli alkoholiserad i framtiden. Jag hade gott om tid, spårvagnarna stod stilla vid Ullevi p.g.a. en smitningsolycka, tror jag. Jag satt även och studerade nacken, axlarna och ryggbredden på en man i pullover. Jag kunde inte få nog.

När jag mår dåligt vet jag egentligen inte vad jag ska göra för mig själv. Jo, jag vet men av många anledningar måste jag gå igenom denna känslomässiga pärs tills jag tar mig genom det hela för det gör jag till slut. Det bara är menat att vara en process verkar det som och hittills har jag inte upplevt det på något annat sätt. Tills det hela blåser över blir det mesta i min tillvaro rubbat. Jag sover inte, jag sover för mycket. Jag äter antingen ingenting eller för mycket. Jag är antingen superglad, åh-Gud-jag-har-aldrig-varit-så-här-glad-i-hela-mitt-liiiiv-glad eller så är jag totalt onåbar. Att duscha eller välja kläder är en för mig övermäktig aktivitet. Upp och ner, upp och ner. Jo, att diska vilket jag alltid avskytt förhåller jag mig till alltid på samma sätt. Yes, en enda aspekt som är orubbad... Nåväl, jag kommer inte på något annat just nu. Jag hamnar gärna i gamla mönster som jag trott att jag kommit bortom. Efter det mår jag dåligt för att det visar sig att jag egentligen inte kommit så långt trots allt eftersom jag hamnat "där" igen. Igen och igen och igen. Det bara är så.

Russel Crowe har freaky små pojkhänder. Det såg jag hemma hos mormor när de visade Master & Commander på tv4 Film. Väldigt oattraktivt. Man vill ju ha någon som tar tag i en och... grejar real good.

Shivaree - Good Night Moon

"I got no dreams..."...

... "and I don't care" brukar jag utbrista bland mina vänner som berättar om sina hemska mardrömmar eller riktigt bra drömmar. De försöker tolka och gör en alldeles för stor grej av det. Jag var nästan stolt över det faktum att jag sov utan att plågas av några som helst bilder under den tid då man ska få vara ifred från världen, från livet. Det tycker jag att vi människor är värda med tanke på alla bilder vi matas med under den tid då vi är vakna. Det är vi värda för allt hemskt vi får stå ut med medan vi är vakna och bilderna, ja de tar sig in och förorenar ens inre även om man inte vill.

Så jag undrar vad det hela innebär när jag drömt och kommit ihåg skiten de senaste två nätterna? Både snoppen och mensen var på besök i min tillvaro i drömmarnas värld. Asjobbigt för båda två sakerna är högst osmakliga kan jag tycka, speciellt i drömmar. Det första känner jag lite till och reagerade mest med "Men ååååh, är du här igen och stör igen, din jävla..." medan det senare fick mig att vråla rakt ut: "Men vad faaeen! ... Men skit också! Men åh vad fan ska jag göra med detta nu då?! Va fan... (det var här jag hade blodiga händer) MAMMAAAAAAAAAA!!!!"

Bräkfäst...

Vadå? I can be excited.

23.31 2009-08-29 skrev ****:
halo
tycker att du e skit sexig och snygg
va heter du ?`

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

09.46 2009-09-02 skrev miss_incorrigible:

halo halo jag tycker att du e skit sexig och snygg också

vi matchar så bra och det är helt underbart och

fantastiskt aaaah jag tror jag dör.

dööööörrr!

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

I can be the most excited excited person in the whole wide world.

Ok, jag hörde "Versace", "Dior", "Chanel"...

...och "Dolce Gabbana" någonstans. DÅ måste det vara bra, right?