Jag talade med M och hon berättade om att även hon och några till känner likadant. Jag konstaterar att det är riktigt illa när inte ens gammal god hederlig tröstshopping kunde vända på denna funk. 50% av det jag köpte kunde inte räddas med ett bälte vilket är en katastrof. Jag brukar åtminstone kunna komma upp i 80-85 %. Jag befarar att det endast kan bli sämre med tiden och att jag slits mellan två eller tre resultat i det hela. Antingen mår jag skit rejält och bara gör det eller så skjuter jag på Karolinska på obestämt tid vilket jag av någon anledning ser som ett enormt personligt misslyckande för jag vet inte riktigt vad jag hade väntat på. Eller nr 3, jag skjuter på det på bestämd tid vilket känns som det bästa att göra i sammanhanget. Men om det är så bra, varför mår jag så dåligt av det? Varför ska det vara så komplicerat? Jag vet vad vissa av er tänker... Och jag vet vad vissa av er andra tänker... Jag ska vara glad att jag inte går på någon sydamerikansk gata där jag inte får ett dugg serverat och måste sälja min trevliga bak för lite trevliga hormoner. Fine! Shit, var tvungen att flytta på mig för en Clarins body lotion tub stack mig i ryggen de här senaste 10 minuterna. Jag tror Clarins fick mig att blöda. That's a first, den som ska vara så vårdande.
Nåväl, ångest är som ångest är och det finns få saker i detta livet att rättfärdiga. Jag lever mitt liv och jag hanterar mitt skit på mitt (skitiga) sätt. Nu smörjer jag in mig själv med Clarins... Nä fan... tuben gjorde ett hål där bak.
