I knew it would eventually. Och det fanns inget sätt jag kunde ha förberett mig på, no way in hell.
En vän till en vän till en vän som visste om min bakgrund berättade för min kollega vars födelsedag jag firade i helgen. Jag visste att jag skulle möta denna tjejen förr eller senare och detta visade sig vara tillfället. Någonstans inom mig hoppades jag trots allt på att min bakgrund ändå inte skulle bli en grej, jag vet inte varför. Transsexualism eller själva tanken på att någon korsar barriären mellan könen brukar i de flesta människors tillvaron anses som något spektakulärt och det menar jag utan att själv överdriva betydelsen av det hela vid sidan av att det för mig är ett intressant ämne. Transsexualism är något att tala om men även håna, förlöjliga, avfärda och allt mellan himmel och jord beroende på vem det handlar om. Visst, på många sätt arbetar jag fortfarande med mig själv för att acceptera allt mitt liv medför men en vanlig människa som inte har någon anknytning till, låt oss kalla det, HBT-sfären och som till och med har fördomar kring det kommer onekligen fastna i det. Vissa av dessa kommer bortom det med bredare vyer och andra fastnar i vad för obehag denna nya erfarenhet medför. Att bli upplyst är inte alltid det lättaste, det vet vi alla. I grund och botten tycker vi alla något om något och någon, på gott och ont. Jag lär mig något varje dag, även det på gott och ont.
Kollegan i sin tur har jag kommit att knyta an mer och mer till sedan jag började på mitt nya jobb. När vi möttes första gången var det instant match och vi började snabbt tala om det mesta. Inte allt men det mesta. Jag håller mycket av henne för hon är en fin människa och när jag tänker på henne känner jag ett fantastisk pulserande stort hjärta. So kind, the ultimate darling och det är sällan man möter någon som känns så genuin. Hon ringde mig för hon ville vara ärlig, hon kunde inte låtsas som ingenting för hon tycker om mig så mycket. Så snart hon sa att hon måste fråga mig något visste jag vad det handlade om och tårarna började strömma. Tårarna strömmade inte för att jag kände att jag hade handlat fel utan för att hon blev satt i en situation där hon blev totalt överrumplad av en tjej som hon kanske inte känner sig helt trygg med. Det har varit skakigt mellan de två en tid. Tjejen som berättade det utgick delvis ifrån att min kollega visste det men så snart hon anade att fallet inte var sådan släppte hon det som en bomb i form av ett "men visste du inte att....?!" Min kollega blev chockad kort och gott.
Tårarna strömmade för att jag visste att det skulle länge förändra hennes syn på mig och kanske till och med för alltid. Det finns en myriad av sätt en människas syn kan förändras på när de får reda på något sådant. Jag talar om en tjej som har rekommenderat bra killar i sin krets för mig till... ja, allt möjligt. För henne är det en stor grej, jag förstår att hon kan känna sig lurad. För mig är min transsexualism bara en grej, vid sidan av att jag är så mycket mer än bara den aspekten av och i min bakgrund.
Så hur går man vidare efter något sådant? Det är svårt och det är endast tiden som kan utvisa vad som kommer hända med relationerna jag skapat. Tiden, såklart. Tick maddafakkin' tock... Jag vet att jag måste gå igenom detta fler gånger för jag har till exempel knutit an till fler personer på min arbetsplats. Ja, min första instinkt var att byta jobb, stänga ner Facebook-, Hotmail- med mera, byta nummer och allt som gör mig till ett objekt att studera, tala om, håna och så vidare MEN... ... ... men jag antar att jag får ta ett beslut att stå på mig. Jag är trött på att på så många sätt fly, stänga ute det förflutna. Jag är bättre värd än att vara rädd för människors inskränkthet. Jag vet så säkert som att solen går upp på himlen varje dag, bortom all tvivel och tvekan att jag gjort rätt val när det gäller mig själv och att det finns egentligen inget att känna sig dålig för. Jag är jag med allt det medför. Vissa av de "nya" som jag lärt känna lär falla bort och då får de göra det. Det är ok även om jag antagligen lär bli ledsen men det finns inget annat jag kan göra än att vara en bra vän och att även vara selektiv med vem jag omger mig med, för det är några av sakerna som räknas i slutändan.
Jag vill ha det bästa oavsett vad det gäller. Crème de la crème, det är jag värd.
