06.47 2010-03-30 skrev ******:
wow! värsta najsa asset *s*
07.05 2010-03-30 skrev miss_incorrigible:
ja, allt det där... och så kan den vissla också.
2010/03/31
Skillz... I haz them.
06.47 2010-03-30 skrev ******:
wow! värsta najsa asset *s*
07.05 2010-03-30 skrev miss_incorrigible:
ja, allt det där... och så kan den vissla också.
Min första risotto...
... med sparris tog en evighet att slutföra men det var värt värken i höger röra-om-arm då den i slutändan blev nästan som på bilden i min nya husbibel du jour. Smakade rätt bra också till lax dränkt i citron juice för det är så jag älskar det. Kanske jag borde efter detta mastodont äventyr i litet format starta en ny etikett för alla mina inlägg, "jag lyckades men det var ett jäää*la slit".
Shakira - Gipsy
'Cause I'm a gypsy
But are you coming with me?
I might steal your clothes
And wear them if they fit me
I never made agreements
Just like a gypsy
And I won't back down
'Cause life's already hurt me
And I won't cry
I'm too young to die
If you're gonna quit me
'Cause I'm a gypsy
2010/03/30
2010/03/29
29 mars 2010
Det är minst sagt överväldigande att slutet på detta årets tredje månad redan nalkas. Jag fattar inte hur tiden kan gå så här snabbt. Snart är det sommar och vipps så är jag vit som snö igen. My Gawd.
Jag har haft mycket på gång om dagarna och jag är mer än trött vid varje dags slut. Ändå känner jag att jag inte hunnit med hälften av det jag velat uträtta. Hur fångar man tiden på bästa sätt?
2010/03/27
"på sommar har kåmit katter och hund oso gik dåm ut och andlad"
Jag skrattar gott åt min lillasysters teckning från någon gång sent 90-tal. Katter som handlar och har hundar i koppel, hahah... Vissa barn är bara... barn men hon var en omtänksam liten människa redan när hon var en liten unge. Love.
2010/03/26
2010/03/25
Komma ut - berättelser från garderoben av Anders Öhrman
...läste jag precis ut vilket fick mig att fundera kring min egna komma ut process, om man nu kan kalla det så. Boken var inte revolutionerande på något sätt, endast en samling berättelser. Själv hoppade jag nog aldrig ur garderoben, det var ingen regelrätt "mamma, pappa, jag har något att berätta..." -process utan har gått och går fortfarande över en period för min del. Det blir ju en ganska tydlig hint varje gång man träffar någon som man inte sett på länge. Något måste ha förändrats med mig där jag traskar med höga stövlar, tunikor och enorma örhängen.
Mormor berättade jag för först och det är för att hon alltid skapade en tolerant och kreativ sfär för mig att ta skydd i under min uppväxt. Redan som väldigt ung kände jag att jag andades ut hos henne. Jag kände mig älskad och uppmuntrad i vad jag än företog mig och det gör jag än idag. Min mamma berättade jag för på semester i Spanien. Stackars mamma, det var länge sedan hon fick en avkopplande resa. Kanske vi kan åka på en sådan tillsammans hur än överväldigande och krävande det vore med ett sådant... äventyr... för oss båda. Hon är väldigt speciell. Min far har jag aldrig haft en rak konversation med utan dragkamp och där jag inte tvingats att må dåligt á la my way or the highway. Han ogillar mig redan så han får ana, jag bjuder på det. Jag anser honom faktiskt inte värd att sitta mitt emot mig, titta mig rakt i ögonen och få veta en del om vem och vad jag är. Det spelar ingen roll om han är min förälder, han har aldrig känt mig. Det är få som är värda det allra bästa i mig. I hänseende till den relation eller bristen på relation vi delar är jag rätt lik min far. For him, loving and respecting me as his child and human being is mandatory. Det är my way or the highway. (Sluta följ den här bloggen om och när ni fått nog av klyschor.)
Hade jag inte träffat rätt människor tror jag att jag idag hade varit snäppet mer förvirrad och även djupt deprimerad. Antagligen mycket mer än vad jag var när jag hade det som svårast under utredningens gång och dessförinnan. Mycket beroende kring rädslan att ta reda på något själv och sedan inse att oj, nej men denna resa är asjobbig att företa, det klarar inte jag. Eventuellt dra ut på det i ett antal år till jag blivit en skäggig gubbe med en ryggsäck fylld av förnekelse, näshårstrimmrar och annat som gubbar stoppar ner i sina man purses. Förvisso höll jag på att få något slags fjun men det hetvaxade jag i panik så fort det började manifestera sig.
I början kunde jag högtydligt deklarera för (helt fel) människor att jag skulle "genomgå en stooor förändring och att jag hoppades att de stannade omkring för att följa med på min resa". Jag skrattar. Det är väldigt humoristiskt med denna missriktade öppenhet och ärlighet, jag vet men det kändes rätt då. Jag kände nog ett behov av att få höra från andra att jag gör rätt, att det är ok. "Nej men, du är ju du och du är ju redan så tjejig så det är bara bra. Jag finns här för dig.". Kram och klapp på axeln, ingen var direkt förvånad. Jag berättade för några helt fel människor, som sagt. Eller var de rätt? Jag vet inte, till dags dato har jag inte kunnat skörda något positivt ur det där. Människor som sedan berättade det för alla de kom åt. Inte alla men övervägande många. Inte för att jag är så viktig i sammanhanget utan för att det är en sådan sak man pratar om. It's juicy och jag hade själv gjort det då. Bögar och lesbar finns det gott om och resten... ? Ja, de andra hånglar, onanerar ihop, suger av och slickar på varandra friskt. Ibland på fyllan och ibland på "fyllan". Sedan skrattar de åt det "nej, men ha ha jag minns in-gen-ting". Ni kan gott fortsätta suga och slicka på varandra.
Även om det var mycket folk omkring mig använde jag hela könkorrigeringsgrejen i vissa lägen som ett sätt att försöka knyta närmare band till andra. Total fail. Det går inte att skapa något ur ingenting förstod jag i efterhand. Kontakten med vissa bleknade över tid. Det är en bra sak. Man orkar med så många "vad bra att du mår bra, det var så länge sedan... hur går det med..." och så en snabb blick nedåt mellan mina ben.
På tal om bögar och lesbiska var jag aldrig homosexuell då jag hade snopp. Jag kunde inte, det bara gick inte. Jag kanske borde tvingat fram något... för erfarenhets skull dvs. men det var dödfött. Enda gången då jag gick ut till Gretas innan utredningen, tror jag, var det en kille som dansade med mig. Så fort han, cute but very cheeky bastard, tog mig mellan benen ville jag kräkas i kaskader rakt ut över honom. Det gick inte. Don't roll like that. Att förstå transsexualism kräver att man vistas i en kropp innan könskorrigering för att kunna greppa känslan. Många gånger var det som att jag var utanför den egna kroppen och såg på... svårförklarat, ok?
Självklart var jag aldrig intim med en tjej, ok, lite tafatt strul med kläderna på när jag var 15-16 men det var allt. Ung nyfikenhet. Det var rätt skoj, en kvinnokropp är en fantastisk sak att ta på. Nu har jag en egen. Ännu idag kan jag inte få nog av den... det lena... fylligheten... da bounce. Ja, ni fattar. Ibland tror jag knappt på att jag existerar i min nuvarande skepnad. Hoppas bara ingen tar mig på bar gärning med att kupa mina egna bröst bara för glädjen att kunna göra det.
Omvänt kände jag ingenting då, det fanns ingen känsla av åh-så-jävla-underbart-att-bli-smekt. Ingenting. Inte ens nervositet. Det var som att jag inte hade några nervändar kopplade till det där höljet som hette kropp. Tidigare såg jag knappt mig själv i spegeln, än idag har jag små släng av att titta på mig själv med endast halva ansiktet i spegeln. Det kan låta hur konstigt som helst, men gamla vanor försvinner svårt. Jag såg inte mig själv, min form, skalet... en stor förklaring till varför jag har så lätt för att glömma även de mest basala sakerna nuförtiden. Behoven kanske de kallas... Nåväl, kanske en dag är skalen och mitt inre helt förenat i en böljande symfoni som fyller tid och rum. Nu är det en massa jazz ibland. Rörigt. Krångligt. Och ibland kommer något med flow, något French Kiss FM -liknande igång och - ojojOJ - då blir det hela privat. :)
Vad har jag lärt mig på denna resa så här långt då? Garderoben är ett utrymme där man förvarar sina tillhörigheter och enstaka skelett. Det är bra att städa ur och vädra ibland. Viktigast är att lära sig att tycka om sig själv bortom folks acceptans och att välja ensamhet i perioder är faktiskt ingen dålig grej. Tiden är min vän på gott och ont. Välj aldrig ensamhet för att trotsa hur du verkligen känner, dvs. när du innerst inne inte vill ha den. Att berätta något djupt personligt om sig själv kommer inte att skapa en djup relation till någon som egentligen inte känner en. Om du vill hålla situationer hemliga kan du tänk på att saker alltid kommer ut och fram i ljuset i slutändan. Det räcker oftast med att berätta något för en enda person för att det ska sprida sig. Fast lär du dig att tycka om och verkligen acceptera dig själv kommer det antagligen inte spela någon roll om och när det som utgör ett av livets hemligheter kommer ut.
2010/03/24
En liten fluga...
... som säkert redan lämnat sina ägg någonstans så att hennes hemska avkomma kan plåga mig alla sommardagar då jag inte hunnit/kommit ihåg att slänga komposten och diska. Bahhh! Jag vet att jag borde dammtorka någon... gång... snart. En dag, EN DAG ska jag bli en duktig hemmafru. Det här är inte en av de dagarna utan det är dagen då jag kommer att färdigställa alla ändringar på mitt mönster och sedan sätter jag saxen i det überdyra sidenet, linnet och organzan som jag förköpt mig på Gårda Textil idag. Yr. Det gick inte att låta bli, sidenet är sååå vackert att jag ler. Jag vill äta upp det med sked.
2010/03/23
Dessa D&G luktar faktiskt inte så gott...
... men ansiktena håller fortfarande. "Klart de gör, de har sålt sin själ till Djävulen!" Haha...
2010/03/22
Jag laddar...
... för sedan tänker jag sy skiten ur min första kjol, fattar ni?! Ursäkta, ibland blir jag en smula för entusiastisk. Håll tummarna. Förresten, Barken Viking är det bästa lunchstället i stan sedan de stängde ner Hagabiografens lunch, de asen. Barken lutar så allt blir lite snett, extra utrymme för sallad och deras goda lavabröd dvs.
Rätt.
Har ni ibland sett en framsida och tänkt "fantastiskt!" och sedan tittat på en baksida och tänkt "oj... då". Det här är inte en av de gångerna. Det är en gammal bild men det är så här man ska göra.
2010/03/21
I mitt nästa liv...
... hade det varit optimalt om jag föddes till en asiat. Skillz, they gots 'em. Men med min sedvanliga tur lär de väl låta mig återfödas till ladyboy och döma mig till ett liv med höga manikyr, ögonlockstejp, löshårs- och fransomkostnader mm. Nåväl, så länge jag har två ben att dansa med. Slänger man ut önsketänkande av detta slaget med min tur lär universum ta det ett snäpp längre och göra mig till en enbent ladyboy, haha...
2010/03/20
Juicy J & Project Pat - Twerk from the mixtape PLAY ME SUM PIMPIN MANE
I'm kind of enjoying the... uhm... "twerk twerk twerk!"... and ok, for the most part I'm roflmao.
2010/03/19
Jag är inte söt längre. ò.ó
Efter att ha kämpat mig genom otaliga sega eftermiddagar på jobbet där jag nästan bara satt mig ner och börjat storgråta av trötthet tog jag mig till vårdcentralen för att lämna några prover. Det kan väl inte vara normalt att vara så trött, tänkte jag. Jag kunde somna inom en minut om jag bara satte mig ner och fick en sällsynt lugn stund. Weird.
Om kvällarna däremot, då jag kom hem och det var tid att lugna ner sig kände jag energin strömma till och det gick inte att somna trots promenader i nattluft, trots Valeriana, trots... en shitload saker man kan hitta på. Jag kunde sitta uppe till 04 klarvaken, läsa, lyssna på musik och vakna dödstrött morgonen därpå, såklart. Nu kan man tänka att ja men det där var en ond cirkel av att somna sent och vakna tidigt men nej, det gick inte att somna i tid även om jag vaknade tidigt, höll mig vaken hela dagen och sedan försökte somna runt tio tiden på kvällen.
Allt detta fick mig att fundera kring energi, var den kommer ifrån och hur den omsätts i kroppen för att slutligen gå till en vårdcentral. 100 kr för att kolla upp sina värden en gång per år är ingenting med tanke på vad som står i vågskålen och ja, jag lovar, jag är inte någon hypokondriker. Snarare tvärtom, jag längtar mig bort mot dagarna då jag inte har något som helst att göra med vården längre. Testerna visade på ingenting. Så funderingarna var om jag är en sådan som är dömd till att gå runt och gäspa hela tiden? Livet ut? Ni känner väl till de där sega, smått plågade själarna som vandrar bland oss? Rufsigt hår och det första de gör är att de rusar från föreläsning till 7eleven för att köpa sitt första kaffe som de "omöjligen kan leva utan". De som inte redan tar koffeintabletter hade antagligen tagit kaffet intravenöst. Jag har aldrig varit så mycket för att vara beroende av saker... ja, om man bortser från den polska ostkakan och... nuff said. Jag kommer ångra snart att jag ens började skriva på detta. ò.ó
Nåväl, juste energi var det. Det slog mig att hur gott jag än åt vilket är del i en extremt varierad kost innehöll just mina alternativ ganska mycket socker. Jag äter nyttigt, ok?! Större delen av min fd övervikt berodde tidigare på fullständig brist på aktivitet och semi-depression. Grönsaker, frukter, bär, nötter och kyckling och olika sorters fisk i mängder och även en mer bearbetad inre dialog till skillnad från tidigare. Jag lyssnar på kroppen... fast min kropp är en sådan vill-ha-mycket-av-livets-goda-gimme-gimme-kropp. Attans.
Första veckan efter att jag tog bort allt onödig socker (kaffe, te, pannkaksfrukost, fika 1, fika 2, efterrätt osv. - do not judge me) trodde jag att jag skulle gå under. Jag har aldrig varit så seg och less i hela mitt liv. Det var värre än när jag var trött tidigare men jag uthärdade för att jag hade läst en massa skräckhistorier om diabetes och om hur socker och mjöl ger inflammationer i kroppen. Har ni tänkt att de värsta sakerna här i livet kommer i form av något vitt och pulveraktigt? Andra veckan kände jag mig hyperenergisk, den lilla röda inflammationen kring och porerna på näsan hade minskat. Tredje veckan har gått ut på bra sömn, det var länge sedan jag sov så här bra. Kvällarna är lugnare och skönare och snurrar inte kring stress och om huruvida jag kommer vakna och vara ett lik dagen efter.
Svaret verkar alltså vara socker. Socker som slöar ner kroppen då den behöver jobba trippelt för att bryta ner den, lagra den i kroppen för att avsluta med en energiboost av sällan skådat slag framåt 22 tiden på kvällen. Vi snackar energizer bunny effect. Motion hinner jag inte alltid med. Jag är inte något vidare på näringslära som ni säkert märker men det verkar vara så min kropp fungerar. Myggorna lär inte tycka att jag är vidare söt att suga på denna sommar men det kan jag leva med då jag kommer sova och vila ut som aldrig förr. Jajamen!
2010/03/18
Min första krage.
Hey. Jag börjar liksom inse att jag är liiite duktig. Kanske lite för noggrann och detalj... medveten, fast det är jag det. Besatt. Det finns en evighetsmaskin inom mig. Den krånglar lite på vissa struliga sätt, ibland. Och så är jag trött.
(-.-) zzzz...
2010/03/17
Buddha loves to accessorize.
Armband Bik Bok
Min kära vän kom tillbaka från Italien igår och jag ska hem på ett besök för att se hur hennes papí har satt upp blommiga gardiner till delvis randig inredning. Ett big no-no i hennes bok eller så är det ett yttrande av saknad i kombination med brist på mer väsentliga saker att bry sig om i sitt liv. De skäller på varandra över tallrikar fyllda med varm pasta med Parmigiano-Reggianno för att uttrycka sin kärlek. Fantastiskt. De kan inte på något annat sätt. Andra drar knivar mot sina barn... vilket är mindre fantastiskt, såklart.
2010/03/16
Lättsmält läsning...
... såhär innan läggdags. Nåväl det kunde varit värre, läste i Metro idag att vissa tråkar ut sig själva till sömns med Solzhenitsyn.
2010/03/15
2010/03/14
2010/03/13
Efter en dag med för många...
...kakor och bitar choklad och koppar kaffe och timmar på jobbet och för mycket träningsvärk och tankar och andra och mig själv mitt uppe i allt tänker jag gå och sova nu. Ibland tröttnar man och det går an. I sömnen finns det jag behöver... ja, åtminstone för stunden. Try it, why dontcha. :)
Propellerheads feat. Shirley Bassey - History Repeating
Den här har jag älskat lääänge. Ja, och videon är helt. Enkelt. Perfekt.
Waw.
2010/03/12
Black Snake Moan
Smuts, smuts, smuts och hjärta. Samuel L. Jackson's prestation är klockren för att inte tala om Christina Ricci. Från början till slut är detta en av mina all time favoritfilmer.
2010/03/11
Jag har lärt mig att... del X
- allt är inte snö, ibland är det knähöga pölar mitt på Järntorget som jag självklart springer rakt igenom för att hinna med spårvagnen hemma en sen fredag eller tidig lördag.
- inte ha för bråttom (thread carefully, passande nog i både sammanhanget ovan och i livet i övrigt.)
- ju längre jag dröjer mig kvar, desto svårare blir det att komma loss ur ett fast grepp. Jag är bättre än så.
- älska mitt fett för det är enda sättet det kommer lämna mig på ett civiliserat sätt. *jigglin' muh jiggly parts* Jag tycker om att vara civiliserad, förstår du?
God bless America...
Amerikanska pannkakor & auntie Jemima's syrup.
... for the good things she brings.
2010/03/10
Host och harkel. [insert random echo] Låt detta märka dagen ...
... då det första armhålet skapades (och en del av ett liv). Det är helt otroligt, man kan ha en arm genom mitt armhål, förstår ni eller?! My head is doing ze-spinning acshån. Nu vidare till den förbaskade ärmen och sedan ska jag sätta fast den i livet. Mein Gahddd!
ò.Ó
2010/03/09
2010/03/08
Det här ska inte bli en blogg om mat, jag lovar.
Det ska däremot bli en blogg om alla oräkneliga mord stackars laxbeståndet får utstå för att mätta min outsläckliga aptit. Yes, I support (salmon) genocide.
Förresten, vad är det för hemsk dimma som stör min fina dag? Jag kräks! Och nu är jag sen till skolan, fan också. ò.ó
Crookers - Royal T ft. Róisín Murphy
Wow, music sounds better... I should practice sleeping ten hours straight more often.
2010/03/07
Jag känner min ensamhet.
Vad galet att sitta ensam här, ensam en tidig morgon som denna tänker jag. Helt ensam inombords. Det kan man inte riktigt vara på dagar då man hungrar efter oljud som måhända förorenar, måhända uppfyller. Missförstå inte, det känns bra men jag undrar om andra hade känt likadant? Hade de känt ro? Andra, inte alla, hade tagit livet av sig för mindre för de känner inte ensamhet så som jag gör. Jag känner min ensamhet.
2010/03/06
Det finns krav & sedan finns det KRAV, comprendes!?
cam med 23cm? ;)
^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^~^
17.01 2010-03-06 skrev miss_incorrigible:
Tyvärr.
I'm a 24 cm kinda gal. :/
2010/03/05
Brutalt...
... till den grad att jag känner mig lättad. It puts things in perspective. Den här ska jag se sju...tton gånger i sträck inför varje gång jag behöver vaxa min hooha-fiffi. Någon har det värre än jag, gött!
Saker ni inte visste om mig...
Vi kanske borde ta en sak i taget... hm... men var ska man börja? Det finns nog saker inte ens jag vet om mig själv.
Yeah, I've lived a very sheltered life... alternativt escaped from an insane asylum.
Må-hå-håå!
2010/03/04
2010/03/03
2010/03/02
2010/03/01
Stone Sour - Zzyzx Road
I don't know how else to put this.
It's taking me so long to do this.
I'm falling asleep and I can't see straight.
My muscles feel like a melee,
My body's curled in a U-shape.
I put on my best, but I'm still afraid.
Propped up by lies and promises.
Saving my place as life forgets.
Maybe it's time I saw the world.
I'm only here for a while.
And patience is not my style,
And I'm so tired that I got to go.
Where am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
Did you really think I wouldn't see this through?
Tell me I should stick around for you.
Tell me I can have it all.
I'm still too tired to care and I got to go.
I get to go home in one week.
But I'm leaving home in three weeks.
They throw me a bone just to pick me dry.
I'm following suit and directions.
I crawl up inside for protection.
I'm told what to do and I don't know why.
I'm over-existing in limbo
I'm over the myths and placebos
I don't really mind if I just fade away
I'm ready to live with my family.
I'm ready to die in obscurity
Cause I'm so tired that I got to go.
Where am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
You still don't think I'm gonna see this through.
Tell me I'm a part of history.
Tell me I can have it all.
I'm still too tired to care and I got to go.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)