Efter att ha kämpat mig genom otaliga sega eftermiddagar på jobbet där jag nästan bara satt mig ner och börjat storgråta av trötthet tog jag mig till vårdcentralen för att lämna några prover. Det kan väl inte vara normalt att vara så trött, tänkte jag. Jag kunde somna inom en minut om jag bara satte mig ner och fick en sällsynt lugn stund. Weird.
Om kvällarna däremot, då jag kom hem och det var tid att lugna ner sig kände jag energin strömma till och det gick inte att somna trots promenader i nattluft, trots Valeriana, trots... en shitload saker man kan hitta på. Jag kunde sitta uppe till 04 klarvaken, läsa, lyssna på musik och vakna dödstrött morgonen därpå, såklart. Nu kan man tänka att ja men det där var en ond cirkel av att somna sent och vakna tidigt men nej, det gick inte att somna i tid även om jag vaknade tidigt, höll mig vaken hela dagen och sedan försökte somna runt tio tiden på kvällen.
Allt detta fick mig att fundera kring energi, var den kommer ifrån och hur den omsätts i kroppen för att slutligen gå till en vårdcentral. 100 kr för att kolla upp sina värden en gång per år är ingenting med tanke på vad som står i vågskålen och ja, jag lovar, jag är inte någon hypokondriker. Snarare tvärtom, jag längtar mig bort mot dagarna då jag inte har något som helst att göra med vården längre. Testerna visade på ingenting. Så funderingarna var om jag är en sådan som är dömd till att gå runt och gäspa hela tiden? Livet ut? Ni känner väl till de där sega, smått plågade själarna som vandrar bland oss? Rufsigt hår och det första de gör är att de rusar från föreläsning till 7eleven för att köpa sitt första kaffe som de "omöjligen kan leva utan". De som inte redan tar koffeintabletter hade antagligen tagit kaffet intravenöst. Jag har aldrig varit så mycket för att vara beroende av saker... ja, om man bortser från den polska ostkakan och... nuff said. Jag kommer ångra snart att jag ens började skriva på detta. ò.ó
Nåväl, juste energi var det. Det slog mig att hur gott jag än åt vilket är del i en extremt varierad kost innehöll just mina alternativ ganska mycket socker. Jag äter nyttigt, ok?! Större delen av min fd övervikt berodde tidigare på fullständig brist på aktivitet och semi-depression. Grönsaker, frukter, bär, nötter och kyckling och olika sorters fisk i mängder och även en mer bearbetad inre dialog till skillnad från tidigare. Jag lyssnar på kroppen... fast min kropp är en sådan vill-ha-mycket-av-livets-goda-gimme-gimme-kropp. Attans.
Första veckan efter att jag tog bort allt onödig socker (kaffe, te, pannkaksfrukost, fika 1, fika 2, efterrätt osv. - do not judge me) trodde jag att jag skulle gå under. Jag har aldrig varit så seg och less i hela mitt liv. Det var värre än när jag var trött tidigare men jag uthärdade för att jag hade läst en massa skräckhistorier om diabetes och om hur socker och mjöl ger inflammationer i kroppen. Har ni tänkt att de värsta sakerna här i livet kommer i form av något vitt och pulveraktigt? Andra veckan kände jag mig hyperenergisk, den lilla röda inflammationen kring och porerna på näsan hade minskat. Tredje veckan har gått ut på bra sömn, det var länge sedan jag sov så här bra. Kvällarna är lugnare och skönare och snurrar inte kring stress och om huruvida jag kommer vakna och vara ett lik dagen efter.
Svaret verkar alltså vara socker. Socker som slöar ner kroppen då den behöver jobba trippelt för att bryta ner den, lagra den i kroppen för att avsluta med en energiboost av sällan skådat slag framåt 22 tiden på kvällen. Vi snackar energizer bunny effect. Motion hinner jag inte alltid med. Jag är inte något vidare på näringslära som ni säkert märker men det verkar vara så min kropp fungerar. Myggorna lär inte tycka att jag är vidare söt att suga på denna sommar men det kan jag leva med då jag kommer sova och vila ut som aldrig förr. Jajamen!
