...indeed och det kan vara dags att släppa taget om det förflutna. Jag satt med min mamma och min syster och pratade en hel del om det som varit. Mycket litet om det som komma skall för vi är inte lagda åt det hållet i vår familj, verkar det som. Det var en sådan all out vältra sig i det förgångna sammankomst som man behöver lite mer än annars när saker och ting tillåts hänga kvar i ens liv. Elektrifiera luften omkring en när de där bankfacken av en eller annan anledning flyger upp med sitt innehåll. Ok, mestadels var jag irriterad på min far och de ständiga spökerierna som hans sida av... människor utsätter min familj för. Det är en lång historia men vi är inte de och de är inte vi. Min syster föddes här nästan 11 år efter mig i Sverige så hon har inga upplevelser och minnen från den tiden. Hon har haft en enorm tur som sluppit vilket jag är glad för. Jag kan däremot tycka att jag minns vissa saker för bra. Jag lär aldrig glömma men det är dags att låta det man vet i ett av de där bankfacken förlora sin betydelse, lösa upp den där knuten som binder en till sådant som inte längre bär vikt och relevans i mitt liv men ändå tynger ner mig i färden mot det som komma skall. Det finns alldeles för många sådana knutar i mitt liv.
