... i formen av ett fantastiskt bankvalv. I valvet finns bankfack som i sin tur innehåller oändliga rader av mer och mindre viktiga delar i ens inre. Både det bästa och det "sämsta" för vi behöver det och allt har olika känslokombinationer för att öppnas.
Ibland kan någon som kan liknas vid en tjuv knappa in rätt kombination och då öppnas facken som innehåller en av de där sakerna som lagrats länge, som någon gång gjorde ett väldigt djupt intryck och fick en avgörande innebörd i våra/mitt liv. Tyvärr, så kan det gå och det största felet, om det ens kan kallas fel, görs inte av tjuven för dem finns det gott om omkring. Tjuvarna vill alltid ha sin lilla oförtjänta bit av kakan. Nej hursomhelst, det största problemet är i själva verket att man låtit innehållet i en av de här bankfacken vila ostört alldeles för länge. Tänk stulna Nazi-skatter i scweiziska banker. Ploppar en av de här lådorna ut och dess innehåll ramlar ut blir det ett sjujäkla liv och detsamma gäller på insidan, en smula till höger om hjärtat. Jag vet egentligen inte, det kändes som rätt plats i stunden. Vissa har platsen i magen... men å andra sidan har de en massa saker på gång i magen. Hursomhelst blir det ett sjujäkla liv även om tjuvens handling utanför en inte ens i närheten behöver störa upp sådana känslo... yttringar. Koden var rätt men känslorna var någon annan händelses, förstår ni? Allt handlar om proportionalitet men det glömmer man ofta när en av de lådorna öppnas likt Pandoras lilla box 'o' treats a.k.a. da goodies gone demonic.
Så kan det vara. Svunna orättvisors känslor poppar upp och man känner sig mer orättfärdigad än vad man egentligen behöver känna. Det finns så mycket tungt men det finns ännu mer som inte ens borde röra mig i ryggen... för det helt enkelt inte betyder ett endaste dugg i sin bristfälliga helhet i nuläget.
Nu är jag djupt inne då hela jag är inställd på inre vårstädning och vet ni, det gäller att passa på när ens upptäckarglädje svämmar över.
