…vad jag sysslade med igår. Knappt något blev gjort. Hela dagen försvann ut i tomma intet, som om dagen igår aldrig existerade och visst är det de dagarna då man gör något bra för sig själv, med andra eller på egen hand som räknas bäst. Man minns de och tittar inte tillbaka med ångest i kroppen.
Måste sluta svara i telefon när okända nummer ringer. Enda nackdelen är att man då kan missa viktiga jobbsamtal. Detta gör införskaffandet av en ny mobil och abonnemang, fri från onödiga personer desto viktigare. Då kan jag svara alltid. Mitt nya nummer kommer inte att vara hemligt heller så andra som jag ringer kommer att kunna se vem som ringde, precis så som det ska vara.
Mamma var på besök av någon anledning. Hennes besök är sällan positiva. Jag står bara inte ut med att se en så ohälsosam person. En person som är fast och vältrar sig i negativa saker. Funderar på att be henne att inte komma till mig mer för jag kan inte låta bli att involvera mig i hennes problem. På det sättet får man aldrig en behaglig tillvaro med henne utan det blir ständigt försök till att göra något bra av en situation som är helt enkelt dålig och kommer att förbli så rätt länge antagligen. Jag vill hellre inte höra talas om fler saker som gör ont på henne, det kommer bara att bli värre. Häromkvällen ringde hon mig vid 21 tiden för de hade köpt godsaker hemma och ville att jag skulle komma över. Visst tänkte jag men jag var så hård mot mig själv när jag tänkte hur jag skulle låta bli att äta något där och då och istället ta med mig hem så jag kan äta på morgonen. Jag gjorde en smörgås och drack lite mjölk till. Sedan plockade jag på mig lite godsaker och frukt och tog med mig hem när jag insåg att det inte fanns någon där att umgås med. Hon låg på soffan och halvsov naturligtvis och tittade på en meningslös film om ännu mer meningslösa människor. Min syster har blivit rätt lik henne då hon inte hade speciellt mkt att säga till mig. Hon åt, satte sig framför tvn och sa inte mycket alls. Jahapp tänkte jag och gick hem.
Cyklandet går jättebra. Igår var det ännu en session som jag tyckte gick ganska lätt men jag ska nog vänta ett tag innan jag höjer nivån. Bli bekväm och komma igång. Det är lång väg kvar mot fastare lår och bättre kondition.
Har kommit in i en dålig period nu. Lagt mig vid ett, två eller tre nätter tillbaka, vilket är ju helt åt helvete fel med tanke på att jag inte kan sova längre än klockan sju eller åtta. Det är omöjligt. Inatt efter jobbet får det bli sängen innan elva. De mörka fälten under ögonen manifesterar sig så snart jag inte sover ordentligt vilket påminner mig om att jag måste sola. När man är brun syns inte många skavanker. Främst måste jag lägga ner latheten jag känner inför att ta mig till gymmet där jag solar. Den ligger 500 meter bort. Skärpning.
Det var nog allt för den här gången. Snart blir det jobb. Jippi.
Amerie – Gotta Work
