På min lilla delade promenad fram och tillbaka från gymmet där jag lekte med min egen skugga kom jag att tänka på det är högst troligt att mitt liv aldrig kommer att flyta på lugnt där mycket klickar och funkar. Livet kommer alltid att ta mig upp och ner, runt-runt och fram och tillbaka, hur än irriterande det må vara att inse. Dessutom kommer jag säkert röra till det hela för mig själv, då och då.
Kanske dags att börja acceptera det och sluta jaga maniskt efter något bättre… Det är inte lönt att bli så besviken varje gång det inte går riktigt som man vill. Ibland behöver man bara öppna dörren för möjligheter och positiva förändringar, bara tillåta lyckan att göra sig hemmastadd i ens hem (läs; liv) på egen hand.
India Arie - The Heart Of The Matter / Umbrella
