Det är inte så länge sedan jag började tänka på att i alla fall börja tänka på mig själv. Alla förändringar av större betydelse är extremt långsamma processer i mitt liv. Vad behöver jag? Vad saknar jag? Vad ska jag göra åt saken? Vad, vad, vad?! Först tänka och sedan ta ett beslut och sedan göra det. Långsamt… framåt… Oj oj, inte för mycket utanför min trygga zon. Långsammare! Bra, då kryper jag fram.
Det är i många avseenden som jag inte tänkt på mig själv just för att jag befunnit mig mycket i fantasin och levt genom andra. Det är nästan lite meditativt utan att vara speciellt bra för en på lång sikt. Det är en konstig känsla, att skriva om sig själv dvs. Helt nytt för min del även om jag snuddat vid det när jag skrivit dagbok. Jag har beslutat mig för att hålla den här bloggen så fri från självcensur som bara möjligt. Jag, och bara jag i min renaste form. Inga försköningar vilket jag har så lätt för att ta till. Det är ett sätt för mig att bygga upp ett försvar mot att bli stämplad som tråkig. Jag får väl helt enkelt vara tråkig om någon tycker det. Tråkiga jag och min tråkiga blogg fast ändå inte, jag tycker att det nuförtiden händer saker mest hela tiden. Mitt liv handlar inte om affärsresor, fotograferingar och fantastiska fester där jag träffar fantastiska människor i min fantastiska outfit. Men det sagt menar jag inte att det är fel eller dåligt om ens liv handlar om bland annat det. Do your thing people.
Ett annat exempel i min ”Att glömma sig själv” - serie är att jag än idag inte vet vad jag ska göra av mitt liv. Vilken vändning vill jag att den ska ta? Vad vill jag studera? Vad vill jag jobba med? Vissa menar på att man inte behöver veta det direkt och att det ska få växa fram och visst, det kan vara så om man vill ha det så. Jag är en 25 årig människa som trivs med riktlinjer, jag trivs med att veta var målet finns och hur jag ska komma dit. Inget av det är lätt men man börjar väl med att åtminstone veta vad man vill och det är jag inte ens i närheten av. Det skrämmer mig. Vad brinner jag för? Det finns nog inget ämne som jag är riktigt påläst inom utan det är små intellektuella plockbitar av allt möjligt som snurrar i min skalle. Sådana räcker oftast för att hålla igång vad som i början kan klassas som en bra konversation. Men vad sen då? Det är precis där jag befinner mig nu i livet. Vad sen då?
