En helt ok dag. Jag fixade höjden på mitt skrivbord med hjälp av mamma och mormor och det känns redan bättre i armen men jag ska nog undvika att överanstränga den ändå. Det tog en stund att montera om skrivbordet. Bara bordskivan väger säkert över 20kg, fy. Sedan blev det städning för området kring skrivbordet där datorn finns drar till sig en oändlig massa damm.
Min lillasyster kom på besök. Hon skulle ha hjälp med religionen. Ibland känns det som om hon inte tar sig tillräckligt med tid för att tänka själv och lösa uppgifter utan hon förlitar sig på min hjälp. Jag har löst ut henne ett otal gånger då hon låtit saker vänta tills dagen innan inlämning. Varje gång tänker jag att det var sista gången jag ställde upp för hon ska lära sig en läxa men ändå så hjälper jag till alltid i slutändan. Jag vill ju inte att hon ska få dåliga betyg. Det var ett tag sedan hon hälsade på. Jag jobbar och hon går i skolan. Hon bollar en massa aktiviteter dessutom. Vi fick tillfället att prata lite och det kändes som om hon lyssnade. Konstigt. Jag som trodde hon var i den egoistiska fasen, en tonåring som letar efter sig själv och inte ser något annat. Vi gjorde pannkakor och skrattade åt förra gången då jag råkade välta ut hela smeten över golvet.
Jag har känt en hel del ångest de senaste två dagarna. Det känns som om han har gått vidare med sitt liv, jag såg att han har fått kontakt med en ny tjej. Eller han försöker i alla fall men hon verkar vara en ostadgad, flyktig (vet inte om det kan jämställas med ung?) typ så han får nog jobba hårt för det. Jag och mitt dumma snokande. Jag vet egentligen att det inte är så enkelt att gå vidare men för honom (som jag känner mycket väl) är det ett sätt att röra sig vidare. Ett enda ligg räcker och det är inlett även om jag är rätt säker på att den tjejen inte lär fastna för honom utan hon råkar endast ha de fysiska attributen som han uppskattar. Dessutom tror jag att den här gången är detta en tjej som bor i samma stad. Jag vill inte ha honom för att han har spelat ett sådant fult spel med mig. Jag är en stor anhängare av ”what goes around comes around” principen så det är inte mer än rätt att någon gör detsamma mot honom. Jag önskar honom varken illa eller väl, jag smider inte planer på att hämnas osv. (längre) utan jag förlitar mig endast på att gamla goda universum kommer att kämna ut ställningen mellan oss två. Vi går vidare och sedan ställs andra frågeställningar med efterföljande ställningar för oss i relation till andra människor. Det som ger mig ångest kan nog vara att trots allt är det han som går vidare före mig. Är det en tävling? Nej.
Snokandet måste upphöra. Just fucking stop.
Så efter alla pannkakor är det bara passande att tillbringa minst en halvtimme på motionscykeln. Ännu en underbar lördagskväll, ja…
