10 things you must give up to move forward

Jag har lärt mig att... del XL

- man kan gå jäkligt långt och göra de dummaste grejerna för att inte känna sig ensam.

- det. Finns. Så. Jäkla. Mycket. Folk.

- man blir som man umgås. Negativ och bitter, yes.

One of my nights this weekend...

...I ended up spending at a place where every single one of my prejudices came to surface. Grrrl, that orgy of stereotypes was bad. BAD, honey!  I'm telling you, I was rolling my eyes because I couldn't really muster any other intelligent reaction in order to have a conversation. I just wanted to push them into a big hole & poke them with a stick while doing pukey faces & sounds. 

For. Real!

Det är både en smula tur och otur...

...att få insyn i andra människors privatliv. Jag är tacksam för förtroendet man hyser för mig, ibland behövs man verkligen. Vem tycker inte om att känna sig behövd? Och så lär man sig grejer, jag tycker om att lära mig. Ibland kommer man varandra närmare men man lurar sig själv om man tror att det är definitionen av vad sann vänskap är. Några av mina upplevelser talar om för mig att det kan skapa oöverkomliga avstånd och i värsta fall förbehåll som flyger upp i taket så fort friktion uppstår. Man kommer aldrig hitta varandra, varken halvvägs eller mitt uppe i någon röra. Nej, man kommer bara att vara vaksam för att se till att man vet var man har den andra. Synd bara att vi människor (jag) är så himla beroende av kontroll och rädda för det som inte är förutsägbart. Väldigt synd för visst är det så att alla läxor värda att lära sig kommer vår väg förr eller senare? Och åh just det, sen kommer gånger då jag helt enkelt: Inte. Vill. Veta. Jag får ibland bita mig i tungan när jag är på väg att fråga: "Men hur är det egentligen? Kan jag hjälpa till med något?" Mest för att jag har en massa grejer på gång. Och för att ingen betalar mig för att idka three hours worth of lifesaving when I stand neck deep in shit, haha...

Hm, I sense a recurring theme...

Det känns som att luften har tagit slut.

Studieron har inte infunnit sig de senaste dagarna, speciellt inte på de platser man annars kan slippa ekon från det förflutna. It's a frickin' operatic choir. Det har överlag varit en tuff period, några felval och det blir en enda röra av det. Det är inget som jag inte kan ta mig genom men ändå hade varit skönt att slippa det.

Till att börja med gjorde jag misstaget att aldrig ge mig själv andrum innan jag började mina studier. Jag har jobbat intensivt i 3 år. Nu fattar jag bättre än någonsin att distans är det bästa man kan ge sig själv. Jag har gjort det bästa av situationen även om orken nu tryter, min hjärna skriker efter att få koppla ur och kroppen behöver vila från ekorrhjulet. 

Min farmor gick bort och min egna fars hälsa är tydligen i gungning vilket påverkar resten av familjen. Jag tvivlar dock inte på att han kommer leva längre än både jag och alla jag håller av kommer att leva, seg jävel den där.  En väns far gick bort nyligen och jag bevittnade enorm hjärtkrossande saknad en dotter känner efter sin fars hastiga bortgång. Oavsett hur tragiska omständigheterna än är var det bland det vackraste jag sett.

Sedan människor... Vad ska jag säga om människor som inte redan blivit sagt här då och då? Jag vet inte vad som händer i perioder. Jag kan inte skylla allt på andra men ibland är det som att alla blir skvatt galna maddafakkas, inklusive eder tillgivna då. De sedvanliga reglerna upphör att fungera och det blir lite av en "bra sås/karl/kvinna/tranny reder sig själv-filosofi som råder. I slutändan är det väl precis sådär. Om man tittar åt sidan för länge glömmer man att titta framåt. Jag är en person som styrs av hänsyn, jag undviker in i det längsta att trampa på tårna fastän jag omkring mig bevittnar själviskhet. Det slutar aldrig för det är nästan lika naturligt som döden. Vissa dagar är det det enda jag minns. Jag bevittnar det i sina renaste former och ibland i sina lite mer dolda sammanhang i samband med socialt spel. Jag upplever det som något onaturligt och försöker göra motstånd. Det hela behöver en helt annan approach... och lite mer glädje. Ja, vart tog allt det roliga vägen?

“I'm glad I did it, partly because it was worth it, but mostly because I shall never have to do it again” - Mark Twain

Likes: cake, unicorn shaped balloons, sushi with wakame seaweed & heart-rending fights with family.

Not necessarily in that order!

How to act human: James Lipton's advice for Mitt Romney

THE problem.

This is just so typical of me...

3

Business as usual.

Jag ångrar mig sällan och det här kommer inte bli ett av de tillfällen men det grämer mig lite att jag alltid var generös med uppmuntran och positiva omdömen där det passade. Men nu när jag behöver stöd finns det inte att finna. Inte ett enda samtal, sms eller liknande från berörd part. Med det sagt kommer jag inte att sluta vara den jag är men visst får det en att fundera. Business is business.

Every now and then...

... möter man en liten människa som trots all sin uppenbara intelligens och potential finner nöje i att trycka ner andra genom lömska kommentarer och dold (för blotta ögat, uppenbar för skarpt sinne) bitchighet. Det blir rätt enkelt att avsky och göra sådana till sin fiende, right? Fast sedan kan man med lite eftertanke komma fram till att möten med just den här sortens idioter erbjuder de perfekta tillfällena att lära sig en smula. Oavsett vad kommer de gå samma öde till mötes som resten av oss. Kommer ni ihåg? Kommer ni ihåg när ni kom fram till den där avgörande platsen och tidpunkten i livet då man insåg "shit, jag är bara en människa, varken mer eller mindre viktig än någon annan i det stora hela så jag borde lära mig att lägga mitt potential på fantastiska saker"?

Fast kärnan i det hela har att göra med att ta ett hälsosamt steg mot att bli som teflon, inget av den här geggan ska fastna för det har inget innebörd. Sådant som kommer in och sedan rör sig ut ur livet. Man lägger ner alldeles för mycket av sin tid på att göra större eller mindre, i huvudsak, ofrivilliga gästspelningar i andras känslovärld.

Jag har lärt mig att... del XXXIX

• ...det nästintill är omöjligt att åstadkomma något i det här landet på en fredag eftermiddag. Förutom... just ja, handla på Systemet!
• ...om jag fortsätter slösa min ambition lär jag bli utbränd innan första tentan.
• ...det är ok att fantisera om hur man örfilar... irriterande individer medan man tittar de rakt i ögonen.
• ...take a chill-pill. Ingen bryr sig speciellt mycket egentligen utan gör de flesta avancemang i situationer där de (garanterat) får framstå som någon bättre än andra.

Jag har lärt mig att... del XXXVIII

... man är vuxen först när man inser att ens liv handlar endast om en själv. Då spelar allt brus ingen roll och man andas lättare.

Det är inte lätt...

...att ta farväl (även om man kommer på kant då och då)...

Jag är glad att uppleva...

...och inse potential i möten utan förväntningar. Ingen lång lista med kriterier eller behov att uppfylla... och som i förlängningen förslavar en och kanske även den andra. Det är liksom ok att vara (precis som man är) och lära sig. Livet handlar som bekant inte om vad någon annan kan göra för dig. 

Livet blir ibland en röra...

... för att man ska påminna sig själv om vad som räknas och hur långt man kommit i beräkningarna av det hela. Nu vet jag att jag lever. 

Tack för det. 

Tack som fan också för skitjobbiga dagar and shitty people with their shitty selves. 

Och skit ner er hela bunten... *irriterad*

Och för varje dag som går....

... blir man mer och mer varse om att sanningen är ett vasst och dubbeleggat svärd.

Jag har lärt mig att... del XXXVII

... inte vara toalett för andra människors känslor. Japp, den här gången på riktigt.

Vad snabbt...

... människor lever livet. De tycker och tänker och känner och gör och hatar och älskar och bollar och börjar och avslutar och drar slutsatser och knullar och knullar ännu mer och jävlas och är glada och är sorgsna och är superpepp och är förstörda och är... Ja, vad fan är vi???

Det finns något att lära sig där... tror jag. To be continued.