Long linen silk dress by Leon Louis

Kauf Dich Glücklich

Kan man köpa sig lycka? Jag satt uppe senare än vanligt inatt och slogs av känslan i att vara på en plats där man trivs sådär fantastiskt bra utan att det blir perfekt. Perfekt är inte dåligt på något sätt, det bara är inget man nämner i dessa sammanhang. De som gör det överdriver oftast gravt, det är vi medvetna om.

Ni vet, sötman i varandets intighet...? ... Inte?

Man varken behöver eller saknar någonting, kanske då...? ... Nähe.

Aja, man vet att det är så fånigt men man fotograferar en snygg människa som arbetar på Kauf Dich Glücklich kaféet i Prenzlauer Berg där man äter bakismat efter en helfantastisk natt och morgon på Bar 25. Nätterna är långa i vissa länder, ibland varar de hela tiden fram tills natten därpå. Man vaknar, tittar upp under sänghåret och tänker "fy fan, så snart jag kissar ska jag ta reda på vad det är för dag idag".

Bakismat deluxe. Da mums!

Här, en annan typ av mums. Da dude med sina da hands och tillhörande armar och sitt breda leende. Just det, da mums!

I wouldn't mind...

...one of these German bad boys today. Sverige har en del att lära sig av Tyskland, bland annat borde våra bakelser bli lika stora.

Café Anna Blume, Prenzlauer Berg, Berlin.

Det hade inte skadat att börja den här söndagen med en brunch här, hm...

I ♡ U SUPERSHIT

Jag älskar det här kladdet. Jag älskar att några meter bort låg ingången till en stor gotisk kyrka. Jag ääälskar Berlin, ok? Nu ska jag inte tjata mer. :)

Treptower Park in Berlin

Ni kan hitta mig i närmaste skog tryckandes rumpan mot ett träd för idag behöver jag det gröna... och sköna.

Gotan Project - Nocturna

Biljetterna till Gotan Project's konsert i Berlin den 22e maj blev en av mina närmaste vänners födelsedagspresent till mig. Ok, jag fyller år i december men konserten var fan-frickin'-tastic. Det är en del i vår lilla deal att ge varandra saker som vi verkligen vill ha. Jag gillar inte överraskningar.

Frida Kahlo restrospective @ Martin-Gropius-Bau

"Listen carefully, I shall say this only once." OM ni får chansen att åka till Berlin innan 9:e augusti tycker jag att ni ska gå hit för att se en stooor utställningen med Frida Kahlo's konst, teckningar och fotografier. Jag gick därifrån och kände mig bortskämd. Japp, bortskämd över det liv jag har privilegiet att få leva och det, mina damer, herrar och ni fantastiska människor mittemellan är vad som utgör en jäkligt bra utställning.

Oliver Koletzki feat Alex Bosse - U-Bahn

Part of my Berlin soundtrack. ♥

Efter en sista...

...lugn frukost på Bergmannstrasse i Kreuzberg, Berlin hoppade jag på mitt flyg hem med nya minnen från denna underbara plats. Världen känns i vanlig ordning en smula mindre och det råkar vara något som vaggar detta sinne beroende av trygghet till ro. Detta är möjligt igen... och igen tänker jag för mig själv medan jag släpar på mitt bagage. Nu ska jag packa upp, sortera, ordna och kanske till och med dela med mig av det goda. Äh såklart jag ska, jag är inte den egoistiska typen anyways. Alla borde uppleva Berlin, dess magi sviker aldrig. Från prostituerade som rockar trottoarerna på Oranienburgerstrasse till lummiga eftermiddagar på Kastanienalle, från virrvarret på Alexanderplatz till lugnet vid vattnet i Treptower Park. Berlin hade och gav precis allt som jag behövde just där och då.

Here I go again.

Off to Berlin och om jag känner er tillräckligt väl vet jag att ni kommer sakna mig alldeles, alldeles för mycket. Delicious. Om jag hade orkat stanna hade jag gjort det, det räcker väl med att skriva att jag verkligen, verkligen behöver detta... Come to think of it, jag behöver en hel del... men det är bäst att ta en sak i taget. :)

Puss!

The perfect moment.

Berlin sensommaren 2009, kvällning runt hörnet, något svalt att blidka halsen med i väntan på att få gå in i den stora konserthallen mellan en tysk och en fransk kyrka. En fredens plats och ljuv musik i mina öron, tillräckligt ljuv för 10 € dricks, haha... men... så är det när min själ är i perfekt harmoni med nuet.

Pierre et Gilles ♥

Jag var öööverlycklig när jag fick reda på att Pierre et Gilles hade en utställning på C/O Berlin museet. Jag har länge velat se deras fotografier och nu var de där, i Berlin där de inte hade haft en utställningen på över 10 år och än bättre, museet var en parallellgata ifrån Torstraße där jag bodde.

Kort efter att jag landade i Berlin...

... var Tacheles bland de första ställen jag såg. Staden överväldigade mig, det var så mycket... av mycket. Ockuperat av allehanda konstnärer från alla världens håll och kanter, med sköna electrofester om kvällarna där entré kostar blott 2€, förtrollade denna plats mig från första stund. Jag hade fått det rekommenderat av en svensk tjej som bott i staden i över två år och på något sätt kände hon på sig att jag skulle älska det där jag kånkade på min resväska iförd svepande skjorta med en massa svarta pärlor kring halsen. Hon kunde inte ha mer rätt och för det är jag tacksam denna främling. Man håller andan som om man ville frysa ett fantastiskt ögonblick i tid och kropp och jag minns att jag satt mitt emot Tacheles, åt indisk mat på Amrit's och påminde mig själv om att andas för kroppen ville trots sin begränsade förmåga ta in allt.

It was love, magic... among other things.

Där har ni det!

Mina tår och två mycket välklädda herrar. Igår bloggade jag skiten ur mig själv och er. Jobbigt. Jag hade kunnat skriva: "fäck this shit, ich bin coming to Berlin" men det tänker jag inte göra. Det får räcka med:

Berli-li-li-liin, here I come!

Sakna mig f♣ckers, do it, det är bra för själen.