... med en brotha om äktenskapets vara eller icke på spårvagnen. Min ståndpunkt är att äktenskap är en föråldrad instutition, mest skapt för att göra kvinna slav under större eller mindre snopp, och onödig om äkta kärlek föreligger inom en balanserad individ och såklart mellan två personer. Hur hyllar en ring och några löften det där? Det finns väl ingen sak eller ceremoni som kan förstärka den kraften i en tvåsamhet? Bara det där med att bränna en massa cash gör det hela lite smutsigt för min del. Ja, precis. Onödigt, I'm telling you! Att jag sedan framstod som Djävulen själv var killens, som var utklädd till Zorro och skulle iväg till sin möhippa, fel.
For real, svart hatt, mask och allt.
Jävla Zorro...
Jag kunde inte hålla tyst när brothan började snacka om luv hit och "everything's perfect when you go home to your woman and say she wears nice shoes". När jag frågade honom om han är lyckligt gift så var han inte det. Jag ba: "Awwwh!! Shoot baby, what went wrong? Where is the love?" Han ba: "Well I was playing around for too long and I let love slip away, it escaped me." Alltså, jag vet inte vad som hände, det är verkligen inte min grej att vara dryg och överlägsen, men jag dog av hånskratt...
Egentligen är jag en väldigt romantisk, sensuell och medveten person men jag kan inte riktigt greppa det här med äktenskap. Och uppenbarligen kan en hel del av de gifta människor inte det heller. Inte smygisarna men... de andra? Sedan att mina föräldrar varit olyckligt gifta i nästan 30 år spelar väl ingen roll shhh shhh, hahah... Måhända har det färgat min åsikt men ändock... varför är det så många som skiljer sig till exempel? Where is the luv?
