... det här under ett helt år. Delvis såklart, för det är så himla mycket annat som hinner hända och händer. Tänker på det lill-stora äventyret titt som tätt, mest för att jag umgås med personer kopplade till händelsen. Små reminders kommer min väg i vardagliga situationer och det jag har svårt för fortfarande är att minnas namnet på motparten hahaha... Det är annat med känslan av personen. Tro mig när jag säger att jag minns den med hela kroppen.
Händelsen var avgörande på många sätt, förändrande i min inställning till vad och hur mycket jag är värd. Del i självkänslan, yet not nearly the whole story. Vad patetiskt det vore att bygga självkänsla på vad och vem man stänger ut. Att tacka nej eller välja bort det som inte håller måttet är inte lika ljuvt som att känna ett begär efter och "ta" något. Det är dock fortfarande en viktig talang att utveckla.
Händelsen var avgörande på många sätt, förändrande i min inställning till vad och hur mycket jag är värd. Del i självkänslan, yet not nearly the whole story. Vad patetiskt det vore att bygga självkänsla på vad och vem man stänger ut. Att tacka nej eller välja bort det som inte håller måttet är inte lika ljuvt som att känna ett begär efter och "ta" något. Det är dock fortfarande en viktig talang att utveckla.
Däremot, den där känslan av kontroll i kaoset där man aldrig kan kontrollera det som finns bortom en själv är en helt annan show. Kontrollen på insidan, medvetenheten omfattar mer och blir mer precis. Den är inte till för att tygla, den är till för att befria. Fan vad jag vill ha mer och att jag kommer att få det är underförstått. Det är få saker som slår att ta för sig av det goda livet bjuder... även om det är att ta en "misslyckad" kyss.
