Yes, I am still in the groove.

Ray Parker Jr. - Still In the Groove

Jag tyckte om min lata fredag...

... när jag var hos Sunshine, vilade huvudet på hennes fantastiska gravidtuttar och försökte kommunicera med livet inuti henne. Man vill att le petite bébé ska komma ut nu så man kan hitta på lite grejer för den är inte så rolig just nu och den har säkert tråkigt där inne också. Ja, jag tyckte om min fredag när jag åkte hem till en kollega efteråt och åt tacos. Ja... jag tyckte om min fredag ända tills jag hamnade framför tv:n och Idol. Jag kände hur det kröp under min hud så jag gjorde det nästbästa och målade mina naglar i en evighet istället medan jag frågade ganska ljudligt "jaha, vem vann?" hela tiden. Aldrig mer Idol. Men jag hoppas den asiatiska tjejen vinner.

Jag vill att LeBron James köper skor till mig.

Vet ni, jag tänker aldrig bli...

... en som "myser"... har bråttom... har gott om tid... en som frågar var h♥n varit... en som äter för snabbt... en som dricker vin snabbt... en som glömmer... en som ältar... en som är sårad... en som är tjock och sårad... en som är benig och sårad... en som dricker kaffe för att piggna till... en som väntar... en som är sysslolös... en som är upptagen... en som är sömnlös och lite till...

Pink Martini - Ninna Nanna

Jag förstår mig på....

... självmord på nästintill de flesta av sätten. Tar man steget har mörkret och bara mörkret tagit över och man har till och med övertygat sig om att ens nära och kära kommer må bättre utan en omkring. Jag har tänkt tanken... rätt många gånger faktiskt. "Tänk om..." och "Faaaan vad jag inte orkar meeeerrr..." men ändock har något hållit mig kvar ifrån att gå bortom endast tankar. Det kommer antagligen aldrig att komma en tid då det kommer att kännas så dåligt att jag inte klarar av livet. Jag tror inte det. Jag vet vad som behövs för att ta sig upp när man mår as för det har jag gjort så många gånger. Och då menar jag inte att de som tar livet av sig är svaga, snarare tvärtom men att de i sina negativa föreställningar om sig själva och livet gått in och använt den styrkan som behövs på helt fel sätt. Det krävs cojones, jag älskar den frasen. Det krävs cojones grandes för att till och med ta livet av sig själv. Blott tanken är långt ifrån själva handlingen att gå till Angeredsbron, hoppa och möta ett definitivt mörker nere i vattnet nedanför.

En av mina före detta kollegor gjorde det i förra veckan. Jag fick reda på det dagen efter när jag precis tryckt i mig en galax hemmagjorda munkar fyllda med äpplekräm. Awful... Självmordet också, såklart. Jag var tvungen att rulla ihop i en boll när jag fick reda på det för att all fyllningen inte skulle åka ut i en kaskad. Jag hade träffat henne i början av månaden då hon kom in för att vikariera hos oss och bara det var udda. Hon skulle aldrig komma tillbaka sa hon innan hon slutade för att börja jobba på ett annat ställe. Jag har haft mina duster med henne men jag hade även lärt mig kanske en av de viktigaste sakerna jag kunde ha lärt mig inom det jag jobbar med. Lugnet... Men att det är ok att vara den "glada, busiga människa" som jag verkade vara i hennes ögon. Jag kramade henne ett flertal gånger och sa att jag ville ha henne tillbaka, hon behövdes för balansen på arbetsplatsen. Vi samtalade om hur det går på hennes nya jobb och hon sa att det går bra. Allt var så bra till och med. Det är lustigt för inte ens jag har det SÅ bra när jag har det som bäst. Samtidigt kunde jag ana något genomskinligt över henne, som en slöja och de där glansiga ögonen som tittade tillbaka på en sa en hel del... men inte allt.

Jag tycker inte synd om henne. Med tanke på avskedsbrevet hade hon planerat det länge och jag finner inte i mig att tycka synd om någon som i slutändan var så egoistisk. Självmord är en egoistisk handling. Det är en av de där ytterligheterna. Däremot tycker jag enormt synd om barnen och de två tjejerna som var vittnen medan de ringde efter polisen, det liksom knyter sig i magen när jag tänker på att min kollegas handling kommer för alltid att förändra dessa barn, beröva de på något som de bara ska ha ovillkorligt. Lycka. Jag minns att hon hade sin sons bild som bakgrundsbild i mobilen, hon visade upp honom stolt och log. Sonen såg ut som ett lyckligt barn med rufsigt hår och stora mörka ögon. Hur ska barn greppa att deras mor älskade de även om hon valde att lämna deras sida? Hennes handling slungar de i deras livsbanor in på helt andra. Kanske något gott kan komma ur detta, bortom all sorg och ensamhet som de känner i nuläget. Jag hoppas de blir starka och lever rika liv där de tänker att deras mamma trots allt älskade de in i det sista.

R.I.P. Shahin.

It's the perfect wake up call...

Air - All I Need ♥...

Pierre et Gilles ♥

Jag var öööverlycklig när jag fick reda på att Pierre et Gilles hade en utställning på C/O Berlin museet. Jag har länge velat se deras fotografier och nu var de där, i Berlin där de inte hade haft en utställningen på över 10 år och än bättre, museet var en parallellgata ifrån Torstraße där jag bodde.

Morcheeba - The Sea

Detta är ren, oförvanskad kärlek.

Jag ser uppåt.

Jag håller mig ovan ytan. Det är inte svårt. Lugn.

Mina öron och mitt hjärta finns under ytan. Alltid.

Jag hör allt, jag känner allt.

:-)

Videocracy

Berlusconi, he's our man!

If he can't do it, no one can!

Whatta f...

Aphex Twin - Windowlicker



... whatta fakka nigga shotafakap! Dont tåkabåt muh hejr nigga, bich please?!

Kort sagt vill jag bli lika duktig på att ghetto-svära. Jau.

Det är jobbigt när andra vet...

... inte för att min transsexualism är någon stor hemlighet eller grej (för mig) men det jobbiga ligger i när någon ny får veta och ska helt plötsligt få för sig att få svar på en massa frågor. Ingen kan sägas gör fel i sammanhanget men för mig är det alltid svårt att sätta ner foten om man håller av parten med frågorna. Precis när man tror att man behärskar förmågan bevisas man motsatsen. Jag får träna lite till på det där. Att det däremot finns människor som utnyttjar Internets anonymitet för att stilla sin nyfikenhet är en självklarhet och där har jag inga som helst svårigheter att säga ifrån. Google is your friend, people.

Vissa saker ter sig omöjliga att fråga för jag anar en viss återhållsamhet hos den som sitter ansikte mot ansikte med mig. Det är inget jag tänker på men svaren kan antagligen vara för svåra att hantera. Jag vet att vissa svar är för mig för svåra att ge. De hänger ihop med en känsla och känslor är så mycket fint och mycket svårt och mycket mycket.

Och sedan "Allt?". Vadå allt? Vem i en människas liv vet precis allt om en? Det måste väl ändå vara ett av de mer sällsynta sakerna i livet... eller är det bara jag som aldrig haft en riktig relation till någon? Nej, jag vet att det inte är så för att jag möter människor nästintill varje dag som "undanhåller" mer, mindre eller inte alls skadlig information om sig själva inför sina vänner, inför sina älskade och så vidare. Jag har olika människor till för olika saker i livet och detsamma gäller alla. Att inte berätta allt betyder inte att vännen som du berättar "allt" för inte är någon bra vän. Det betyder bara att ni har en hälsosam relation.

Mark my words, aliens walk among us. Häromdagen såg jag en tjej utan navel. Hon hade på sig en kort tröja och mjukisbyxor med låg midja som hon hade vikt. Utrymmet där naveln borde funnits, ja där borde man ha kunnat se en navel... men icke. Antingen ligger den precis ovanför hennes klitoris eller uppe vid bröstbenet. Varför exponerar hon sin mage med sin icke-navel nu när det är så kallt ute... och vart tog naveln vägen? Och kan man fortfarande kalla det navel om naveln är på ett icke-navelställe?

Sting & Eric Clapton - It's Probably Me

If the night turned cold and the stars looked down
And you hug yourself on the cold cold ground.
You wake the morning in a stranger's coat,
No one would you see.
You ask yourself, who'd watch for me?
My only friend, who could it be?
It's hard to say it, I hate to say it, but it's probably me.

When your belly's empty and the hunger's so real
And you're too proud to beg and too dumb to steal,
You search the city for your only friend,
No one would you see.
You ask yourself, who'd watch for me?
A solitary voice to speak out and set me free.
I hate to say it, I hate to say it, but it's probably me.

You're not the easiest person I ever got to know
And it's hard for us both to let our feelings show.
Some would say I should let you go your way,
You'll only make me cry.
But if there's one guy, just one guy
Who'd lay down his life for you and die,
I hate to say it, I hate to say it, but it's probably me.

When the world's gone crazy and it makes no sense
And there's only one voice that comes to your defense.
The jury's out and your eyes search the room
And one friendly face is all you need to see.
And if there's one guy, just one guy
Who'd lay down his life for you and die,
I hate to say it, I hate to say it, but it's probably me.

Kort efter att jag landade i Berlin...

... var Tacheles bland de första ställen jag såg. Staden överväldigade mig, det var så mycket... av mycket. Ockuperat av allehanda konstnärer från alla världens håll och kanter, med sköna electrofester om kvällarna där entré kostar blott 2€, förtrollade denna plats mig från första stund. Jag hade fått det rekommenderat av en svensk tjej som bott i staden i över två år och på något sätt kände hon på sig att jag skulle älska det där jag kånkade på min resväska iförd svepande skjorta med en massa svarta pärlor kring halsen. Hon kunde inte ha mer rätt och för det är jag tacksam denna främling. Man håller andan som om man ville frysa ett fantastiskt ögonblick i tid och kropp och jag minns att jag satt mitt emot Tacheles, åt indisk mat på Amrit's och påminde mig själv om att andas för kroppen ville trots sin begränsade förmåga ta in allt.

It was love, magic... among other things.

Vissa saker i livet...

... tänker jag inte ens tänka på att klaga på. Speciellt med/inför människor som inte har med det att göra förutom att bidra med det kontraproduktiva. Och jag, ja jag vill vara produktiv på rätt sätt och jag vill må bra. Jag kan ändra på det mesta är attityden jag oftast går in med i situationer som förtjänar min uppmärksamhet. Detta trots att de kan vara enormt prövande till att börja med, jag ger aldrig helt upp utan jag låter mig grillas och plågas en sväng eller sju tills det hela mynnar ut i någon slags lösning. Det gäller bara att ta tag i det för det är något man enkelt kan kontrollera... vid sidan av alla andra saker i livet som går att kontrollera. Om man sedan misslyckas, ja det är en helt annan fråga som jag säkerligen kommer att ta upp här någon gång... gång på gång. Jag tycker om att vara ärlig mot mig själv. Jag tycker om att vara i samklang med mina insikter i alla lägen och det är ofta på gott och ont. Mer gott i slutändan än ont i stunden.

(Och om det ens var något av vikt i min verklighet skulle jag dra som slutsats att det är antagligen det som människor uppskattar att läsa om.)

Can't wait to become a hot old lady, like Madonna.

"Have I seen you somewhere before?

You look familiar...

You wanna dance?

Yeah."

Damien Rice - 9 Crimes

Ok, en till på Per Gunne och sedan får det vara nog.

Läderjackan går fett bort, man hade kunnat tro att tiden med Sofi Fahrman

skulle ha gjort honom gott men men... men, resten är "åååh".

Jag älskar finska...

* * * * * * * * * * * * * * * * *

18.18 2009-10-11 skrev ****_****:

wwoow

what a sexy ass you have!! :P love your nice ass

* * * * * * * * * * * * * * * * *

18.46 2009-10-11 skrev miss_incorrigible:

thäänkss baajbii.

now show me your perkele vitto.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

... till den grad att jag ibland får för mig att jag behärskar den.

Love is in the air.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

17.58 2009-10-11 skrev *******:

Nej, men...

Du besökte mig direkt! Nu är det nå't på gång, eller hur? A

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

18.04 2009-10-11 skrev miss_incorrigible:

Åh ja ja JAA!

I'd love to marry you... and make you my bitch.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

The Prodigy - Breathe

I am raging against this early morning.

ò.ó

Last nights party was very Clean...

...in a very very dirty way (and place... but we don't talk about that).

Jag har lärt mig att... del III

• återigen börja uppskatta Abbas randiga. För mycket, som alltid.
• inte ta ut vare sig glädje eller sorg i förskott. (jag har klarat av några delkurser i ämnet än så länge.)
• jag är bra som jag är med mina optimistiska tankar kring människor och deras natur.
• samtidigt fortsätta vara så klarsynt över vilka misstag människor inte är klarsynta nog att låta bli att göra. De flesta är så härligt fulländade i sin ofullkomlighet.
• siden inte är något höstmaterial, möjligtvis under lager och lager av ull.
• allt ens vänner ibland behöver är tid att tänka.

Tricky - Council Estate

"Remember boy, you're a superstar"

Det som talar för att...

... män är precis lika stora babbelrövar som kvinnor är de två målarna utanför mitt fönster. No doubt about it och de gör det med underbart sköna basröster som får glas att vibrera. De avverkar rubbet före lunch samtidigt som det de egentligen ska göra tar en evighet att bli färdigt. Resor, arbetstider, barnledighet, vem som träffat vem och slutat höra av sig, bostadspriser, svininfluensan, dokusåpor och jag... ja, jag är en ofrivillig åhörare till denna kakofoni.

... och såklart man tycker att ens lunchrast är för kort när man är en babbelröv och inte hinner babbla av sig utan måste babbla vidare utanför mitt fönster!

☠✠☹☠☻!!

George Michael

My God, vilken crush jag hade på George Michael när jag var en unge. Ok, jag har aldrig varit typen som hade tejpat upp en massa plancher men det gick ett år då jag inte kommer ihåg någon annan musik. Jag drömde att jag var i mörka korridorer, startade bränder (utan några som helst undertoner av pyromani), slog sönder gitarrer och dansade till "Freedom". Och jag var den första av mina kompisar från den tiden som slog handen i bordet och sa "JAG VISSTE DET!" när han kom ut som gay. "Det bara är så med dessa snyggingar." Those were the days, nuförtiden har man inte tid att fixera sig vid någon eller något ett längre tag... Ok, möjligtvis en fin handväska.

"when you shake your ass, they notice fast that some mistakes were built to last..."

Allt smakar så mycket godare...

... med ett par härliga gravid-tuttar vid bordet. Det hade räckt med en tutte, faktiskt men nu hade jag två och det är så mycket bättre. Under hösten och vintern kommer jag att sakna mina och Sunshines långfrukostar på Fröken Ethel's.

Magnificent.

Flashdance - He's A Dream

När jag väl vill...

02.50 2009-10-01 skrev *****:

leker här o önskar att du var här :)

* * * * * * * * * * * *

23.47 2009-10-02 skrev miss_incorrigible:

Jo, jag vet!

* * * * * * * * * * * *

... kan jag vara en mycket, mycket vis kvinna.

Jag vet inte varför...

... men jag tycker att Per Gunne är het.

H-O-T!

500 Days Of Summer.

So good, so neat. "This is not a love story. This is a story about love."