Alltså, inte på andra utan på mig själv. Vissa tatueringar är helt enkelt rätt. De är konst. Andra tatueringar not so much. "Jaha... bla-ha... så nu är du en mäktig krigare med ditt krigaremblem på axeln/armen/ryggen/skulderbladen/vaden/whatever". Ok, jag är inte helt främmande för att morra när jag river på en het främlings tatuering. Ibland väcks något inom en, ibland inte men ändå. Bla-ha!
Man kanske vill ha något fantastiskt skrivet på något urgammalt språk. Tänk om tatueraren goes mental och istället för carpe diem-aktigt vackert på sanskrit skriver: "Carpe this maddafakka, you didn't tip my sister who's working at that bar you got drunk at last night, that's why I'm leaving my mark on you. I cut you with dirty needle, maddafakka!"
