2009/04/12

Once

Ja, jag förstår bara inte hur jag kunde ha den här filmen i min ägo under ett helt år utan att se den. I have committed the ultimate sin, typ.


Som jag tjatat om tidigare älskar jag berättelser där två främlingar krockar ihop och skapar magi även om så för en kort stund. Och nej, inte kärleksmagi. Kärleken finns där genom filmen men det är den typen där två människors kärlek gentemot skapandet av något vackert ligger i fokus. Det vill säga, en film helt i min smak.

En hårt arbetande invandrartjej och en gatumusikant som även jobbar i sin gamle fars dammsugarservice-butik. Hon hör hans musik medan hon säljer blommor på gatan och ställer en massa frågor som en främling egentligen inte borde ställa till en annan främling. Först är han besvärad men hon är så fantastiskt äkta att hela grejen slutar med att han reparerar hennes dammsugare och får en insyn i hennes tillvaro. Fan, jag vill ha någon som reparerar min dammsugare... som inte ens är sönder men ändå. Och musiken! Musiken, gott folk, den är fantastisk.