Här sitter jag…

… bland high-class bananlådor och sorterar. Slänga? Behålla? Inte lätt, inte alls. Helst av allt vill jag bli en av dem som äger endast sådant som behövs och som används. Man kan tycka att jag borde kunna lyckas nu när jag flyttar till en etta som är ungefär en tredjedel mindre än min nuvarande mer rymliga lägenhet men det är svårt.

Det är otroligt att så mycket av mig finns i sakerna jag äger. Jag hittade en bok om djur som min far gav till mig när jag var ett barn. Jag minns hur jag kunde sitta och titta i den, ibland timtals, i fantasin skapade jag hela världar där jag kunde uppleva de här varelserna nästan på riktigt. Alla utom havsanemoner och insekterna för dem var läbbiga att titta på så förstorade. En period i mitt unga liv var den boken vad Bibeln är för vissa. Sedan tog jag fram formlera och försökte återskapa för hand det jag så noggrant studerat, byggde upp mina egna zoologiska parker med elefantfamiljer som strövade bland träd och buskar som jag hade ritat på papper, klippt ut, vikt och ställt upp. En bok som står för så mycket gott kan jag inte skiljas från. Det går bara inte hur mycket än jag hade velat slänga bort den i ren och skär trots. Det är en av många saker som får mig att stanna upp. Om jag inte är försiktig kan jag fastna.

Så jag fortsätter packa och även förundras över valen som jag gjort under livets gång. Mina fashion don’ts och prylar som helt enkelt inte borde finnas i min närhet. Jag har redan sålt nästan alla möblerna. De passar inte in i den vision som jag har av mig själv och mitt liv framöver. En flytt kommer att bli en omstart för min del. Den här gången ska jag göra alla valen och även alla misstagen fastän jag hoppas de senare ska bli så få som möjligt. Jag är fylld av stor förväntan även om delar av mig som vanligt drar sig för och reagerar med ångest inför de annalkande förändringarna.

Det ska gå bra, det går bra, det kommer att gå bra...