... att hålla sig professionell och pedagogisk när en äldre man skriker på en medan man jobbar. Jag lyckades men det var jävligt svårt. En av de autistiska ungdomarna som jag jobbar med "låste sig" vid en soptunna som stod ute på en gata. Den blev intressant för att han antagligen ser en koppling till sopbilar och dem finner han är ännu mer fascinerande. Då kör den här gubben som bor i närheten fram, öppnar sin bildörr och skriker: "Vad gör ni där?! Försvinn därifrån, försvinn!" åt killen och min kollega som om de gjorde intrång. Hur kan man ens bemöta människor på det sättet? Han hade ingen aning om vad vi gjorde där? Man blir så ställd i den situationen för man vill inte göra något som skapar ännu mer oro och speciellt inte när man är med någon så känslig som den unga killen som vi jobbade med igår. Det maler bara på i tankarna, man funderar fram och tillbaka på vad man kunde, vad man borde ha sagt. Ja, man har ett helt bråk med gubben fast det kommer aldrig ut. Jag hade god lust att... men det gjorde jag inte och nu hoppas jag någon stjäl den hemska gubbens soptunnor.
Efteråt säger min kollega: "Ja men man kan förstå han också, han bor i det här området och där står någon mörkklädd vid soptunnorna...". Hon stannade upp när hon insåg det olämpliga i att säga så. Olämpligt är vad det var. Och där höll jag tyst, en gång till.
Sådant här är nog anledningen till att jag inte reagerar något nämnvärt på det poliserna sa i Rosengård och "Neger Niggerson"- incidenten. Det är gammalt. Medierna vill för omväxlings skull skriva och rapportera om något annat än finanskrisen.
