… granen hemma hos Sunshines föräldrar. Vi åt knäck, choklad, clementiner och drack tea. Det var underbart. Hur kan något döende, som julgranar ganska ofta är, skänka så mycket glädje och magi under ett kort avbrott i min verklighet? Det var rent av meditativt och jag fann mig försjunken i ett bottenlöst lugn medan jag hängde upp pynt som såg ut som flugsvampar, glittriga äpplen/grönsaker, indiska smycken, små djävlar, den heliga jungfrun (det är viktigt med kontraster), älvor, tropiska akvariefiskar med mera. Jag tänkte inte ens på att jag är hemma hos någon annans föräldrar och klädde deras julgran, jag kände ingen saknad efter en egen julgran eller min mormors (för Julen har sig inte varit lik sedan gammelmormors bortgång) utan endast, vad jag hädanefter kommer att använda som referens för, gammal hederlig julefrid. Det behöver jag.
God Jul.
