När jag skrev om killen på spårvagnen i förra veckan skrev jag "Allt sånt har jag av någon eller några anledningar klassificerat som något som jag inte är redo för nu i livet”. (Jag måste lära mig hur man länkar in texter.) Nu tänkte jag ta mig tiden att resonera lite eller mycket, beroende på hur det går, kring ”allt sånt” som sammanfattar enkelt hur jag förhåller mig till det motsatta könet. Männen/killarna det vill säga, som länge dragits till mig av rent naturliga skäl. De går inte att undvika hur än osynlig man vill göra sig för dem.
”Allt sånt” är komplicerat. Jag gillar inte komplicerat och jag gillar inte att ta risker. Jag önskar att jag vågade mer men det gör jag ofta inte. Jag vet att en av mina nära vänner som läser det här vill nästan slå mig för att jag lever livet för lite och för säkert. Jag tänker för mycket och jag segar för mycket vilket hon har delvis och ibland stort rätt i att tycka. Jag tror inte att ett förhållande eller att knyta an till killar på ett romantiskt sätt med allt vad det innebär hade varit hälsosamt för mig just nu. Det kanske är omvänt? Jag, i min personliga utveckling så här långt, är inte hälsosam för en relation. När man befinner sig i ett känsligt läge i sin utveckling är det lätt att saker som egentligen kan vara/är bra för en, om man redan lever ett balanserat liv, övergår till något onyttigt.
Utan att bre på klyschan om den ensamma och utstötta transsexuella genomsnittliga typen så vågar jag mig på lite generaliseringar. Av olika skäl är man som transsexuell väldigt närhetssökande. Oavsett hur man ser ut eller hur långt man har kommit i livet känner man sig ofta ensam. Det gör nog vanliga människor också men det är lite speciellt i en transsexuell persons fall. Man är hungrig efter att bli omtyckt, uppskattad och accepterad och knyter an till människor utifrån det. Det blir en osynlig drivkraft som kan driva en förhastat in i skadliga relationer men samma drivkraft kan självklart även driva in en åt rätt håll. Det går inte att förneka.
”Allt sånt” är komplicerat. Jag gillar inte komplicerat och jag gillar inte att ta risker. Jag önskar att jag vågade mer men det gör jag ofta inte. Jag vet att en av mina nära vänner som läser det här vill nästan slå mig för att jag lever livet för lite och för säkert. Jag tänker för mycket och jag segar för mycket vilket hon har delvis och ibland stort rätt i att tycka. Jag tror inte att ett förhållande eller att knyta an till killar på ett romantiskt sätt med allt vad det innebär hade varit hälsosamt för mig just nu. Det kanske är omvänt? Jag, i min personliga utveckling så här långt, är inte hälsosam för en relation. När man befinner sig i ett känsligt läge i sin utveckling är det lätt att saker som egentligen kan vara/är bra för en, om man redan lever ett balanserat liv, övergår till något onyttigt.
Utan att bre på klyschan om den ensamma och utstötta transsexuella genomsnittliga typen så vågar jag mig på lite generaliseringar. Av olika skäl är man som transsexuell väldigt närhetssökande. Oavsett hur man ser ut eller hur långt man har kommit i livet känner man sig ofta ensam. Det gör nog vanliga människor också men det är lite speciellt i en transsexuell persons fall. Man är hungrig efter att bli omtyckt, uppskattad och accepterad och knyter an till människor utifrån det. Det blir en osynlig drivkraft som kan driva en förhastat in i skadliga relationer men samma drivkraft kan självklart även driva in en åt rätt håll. Det går inte att förneka.
Jag tror helt ärligt att jag hade älskat livet ur en relation. Jag har mycket att ge, en vänlig själ samtidigt som jag lätt glömmer mig själv totalt. Släng in det i en mix där vardagsproblem dyker upp, en skvätt mänsklighet och det kan bli en ordentlig röra. Sådär vill jag inte ha det så det är delvis av den anledningen som jag tyckte att det var underbart att få en killes uppmärksamhet men att det skulle hålla sig där och bara där. Inte mer, inte mindre. Självklart är jag medveten om att bara för att en kille ger en uppmärksamhet behöver det inte sluta med att kyrkklockorna ljuder, det är inte relevant här. Jag behöver rå om mig själv men också, precis som min goda vän förespråkar, leva mitt liv fullt ut, ha roligt, uppleva saker, hitta den rätta miljön för mig att blomstra i och där kanske jag hittar eller hittas av den rätta personen.
