…är det en hel del som har hänt. Jag har jobbat bort en hel helg och det var inte så dåligt med undantag för den rasistiska tanten som tyckte att man ”inte pratar något annat språk än svenska på arbetsplatsen”. Tonen är det man ska tänka på i vissa situationer vilken var helt åt helvete föraktfull i det här fallet. Ok, jag må ha gjort ett fel vilket jag erkänner mig skyldigt till men hon begick tre fel i en och samma handling. För det första ville hon visa sin auktoritet (ännu en tant som drömmer om att hon har det) inför personer som hon absolut inte borde ha gjort så inför. För det andra var det kränkande (även om jag totalt struntar i hennes rasism med tanke på att hon är en tant, fast på en lågt betald tjänst). Jag vill bara ha något att slänga tillbaka i ansiktet på henne vid ett senare tillfälle. För det tredje så gällde det språket vilket jag inte förstår alls hur det kan vara skadligt att prata ett annat språk än svenska på en arbetsplast. De andra som hörde tyckte mest att det var underhållande. Det är så jag upplevde det i alla fall. Känns som man på varje ställe kommer komma i konflikt med en missnöjd tant. Typiskt. När hon sa det hon sa så vände hon bara ryggen mot mig och gick vidare men jag följde efter henne och rättade ut sakerna så hon inte skulle få för sig att det var ok att göra så som hon gjorde. Jag ville dessutom veta om det var en regel svart på vitt eller om det var en överenskommelse bland de anställda. Tydligen var det det senare vilket jag kan gå med på men inte hennes ton och inte att hon säger så inför fel personer. Hade hon varit professionell hade hon tagit mig åt sidan och upplyst mig om hur det ligger till och jag hade bett om ursäkt för det lilla felet som jag begick vilket inte var något brott mot tystnadsplikten. Viktigt att poängtera. Det var en enda liten detalj jag berättade som hon fann mer irriterande för att hon var tvungen att laga middag till hela huset medan jag satt ner i en soffa. Alla vill jobba så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Hon borde finna tröst i sin annalkande pension.
Igår fick jag reda på att han har hittat en annan och haft sex med henne. Det hände för drygt en vecka sen. Typiskt killar. När de har något intressant tidsfördriv så hör de inte av sig och därav sms torkan. Jag kände det på mig. Nu är det tydligen så att verkligheten har börjat knacka på dörren och han har börjat undra om hon är något att ha med tanke på att han inte saknar henne utan mig. Vad trist tänkte jag, han som offrade så mycket (även om det fanns många bristfälligheter, vilket är normalt). Högst besynnerligt att tänka att ett uppbrott skulle göra något dåligt bättre. Jag trodde på allvar att jag skulle bli helt förkrossad när något sånt här hade hände men det känns ok. Jag uppskattar hans ärlighet för då vet jag åtminstone vilken grad av idiotisk människa jag har att jobba med. Jag trodde verkligen att jag skulle vara ett vrak efter ett sådant avslöjande. Jag trodde att jag bokstavligen skulle ligga och kräla nere på golvet vilket jag har gjort en gång för länge sedan så jag vet hur det känns. Jag kände inget alls, förutom lite avundsjuka på att jag inte hunnit längre än han i hela processen. Saken är den att jag egentligen struntar i vilket förutom att jag är rädd för vad som väntar mig. Vad, vem väntar mig där runt hörnet? Insåg vidare att jag och han inte har något att prata om, det ger mig inget även om jag lär prata med honom igen. Helst inte men det kommer jag att göra när han ringer. Redan imorse väntade ett sms där han hade skrivit att han drömt om mig hela natten efter vårt långa samtal och blah, blah, BLAH! Jag kräks av sådana klyschor och alla hans ord känns så tomma, så… bokstaviga? Det är bara ord, ord som byggs upp med hjälp av bokstäver.
Samma gäller killen som jag pratade med idag hela morgonen. Jag låtsas vara någon annan medan jag pratar med någon som gör de dummaste valen i livet och berättar detaljerat om sitt patetiska ensamma liv som han väljer att ”dela” med en gift kvinna. Jag väljer hellre ensamhet än tvåsamhet med en sådan man. När jag skaffar en ny mobil och nummer kommer ingen olämplig eller mindre lämplig från mitt gamla liv att ha mitt nya nummer. Är så trött på det gamla nu. Är så trött på att bl.a. sitta vid en dator och vänta på… jag vet inte vad egentligen. Livet finns inte där inne, inte det jag behöver i alla fall.
Hjärtat är bedrägligt, det vet jag. En liten lurig jävel så det gäller för min del att inte fastna på något sätt. Jag orkar inte leva i och med det gamla längre och det skriver jag med en stor dos desperation efter något nytt. Jag är desperat efter något nytt i livet. Det behöver inte ens vara roligt, det behöver bara vara nytt och utmana mig någorlunda.
Idag försökte jag sova länge men det går inte något vidare, som vanligt. Mormor använde nyckeln som jag gett till henne och ville titta till mig. Vad tänkte hon egentligen? Att jag skulle ta livet av mig av trötthet eller p.g.a. den rasistiska tanten? Nog är jag lite mer seglivad än så. Jag klarar av rätt mycket, förmodligen det mesta.
Det vet jag.
Air - All I Need
