... och människor tror egentligen inte att jag kan bli förbannad. Jag är flexibel för allt som passar inom ramen för sådant som utgör god samvaro och kommunikation. Vad det än är kommer det oftast att lösa sig för det mesta är tillfälligt på gott och ont. Det har mamma lärt mig, det har livet lärt mig. Lugn yta även om jag kan vara dunderirriterad i de undre lagren. I vissa situationer kan man gå ljusår utan att jag sätter en gräns eller hugger tillbaka.
Däremot ska man akta sig för att göra mig nonchalant. Det är när jag inser att en person och det de är villiga att tillföra i relation till mig håller tillbaka på de enklaste av sätten. Det är när jag inser att en person tar mig för givet. Det är när jag inser att man använder mig som toalett för sina känslor. Det är när jag inser att jag helt enkelt inte har mer att lära mig.
När jag slutar bry mig slutar jag bry mig. I don'ts gives a fuuuck, ok?
