Tänk om det är fel sorts kick? Ja, tänk om det är helt åt helvete fel kick? Ingen kokain, crack, smack, ingen hard pounding up in here heller, hahaha... Not my drugs of choice. (Jag är finsmakare, förstår ni?) Vi snackar hets och stress och deadlines. Visst, man klarar sig men knappt och så blir det markören för hur väl man lyckas. "Oj fan vad bra, jag klarade mig ännu en gång" gnager det i bakhuvudet. Fastän man klarat av en hel del i god tid. I perioder kan det kännas som en bedrift i sig att bara klara av att hålla sig i nuet. Det är som att inte vilja vakna. Det farliga är väl att det kan bli markören för hur man lyckas ta sig vidare överhuvudtaget, jag har knappast några nätter av rent geni att luta mig på. De där sena timmarna som känns som att de ger allt...? Näpp, I'm like, you need to let a sistah get her sleep on. Det är jag och kicken. Luriga luriga kicken...
