Först och främst det som står där men lika viktigt att poängtera är att jag inte klandrar någon för det. Det är ingens fel. Jag klandrar knappt mig själv för något som är så oskyldigt och naturligt för mig som det är att andas luft. Att ge och ge och ge lite till av mig själv tills jag inte har speciellt mycket kvar att ge. Den andra har tagit och tagit tills hen är mätt. I en ekvation som är en relation mellan två är det inte meningen att en ska inte känna sig behövd. Vet ni varför? Jo, för att vi letar efter sammanhang, låt oss kalla det plattform där vi kan göra skillnad, där vi kan stå ut bland många och där vi kan göra gott. På insidan och ut. Det är min sanning tills tiden tar slut. Vad är din, min hjärtas vän?
