... och ett tag var mina hemnycklar borta. Delar av mig ångrade att jag står så nära större delen av min familj för de lyckas på något sätt alltid involvera mig i sina röror... som inte är få. Det är rätt skönt att inte vakna mitt i natten för att att jag fått för mig att någon främling har tagit sig in i min privata sfär för att glo på fina mig när jag sover (och kanske cutta mig). För visst är jag ett underverk... när jag sover.
Sedan det här med jobbet och att planera in för mycket. Jag är alltför bra på att låta annat och andra suga musten ur mitt livs varje stund då jag... egentligen borde göra något annat... bättre? Sova till exempel... och inte ödsla energi på att komma på bästa ursäkten till att dra mig ur... allt möjligt.
Vad jobbig och kryptisk man kan vara! Nu blir jag trött på mig själv.
God natt. Äntligen!
