Fjärde dagen av sjukdom. I fredags var ondskan på g och sedan gick jag ut i godan tro, vrålade en hel del uppenbarligen. I lördags hade jag ingen röst, bara luft, i söndags lät jag som en försupen sailor och igår som en transitioning sailor på chockdos av östrogen heading for boob-hip-heaven, hahah...
Jag trodde att jag skulle gå in i en social istid om jag inte gick ut i fredags, minns inte ens när jag gick ut sist. Däremot är det inget emot den istid jag gick in i när jag väl blev dålig. Jag stängde dörren om mig, drog ner persiennerna och gav mig in i dimman.
Saken är dessutom den att jag hatar att sjukanmäla mig, höra den där misstrogna samordnarrösten. Den låter precis likadan varje gång. Lyckligtvis är bättring i sikte. Jag vill bli frisk nu, träna och leva mitt liv. Tills dess slavar jag i tvättstugan.
