... vissa människor känns i det här landet. We're talking ancient. Och det utan att ens ha levt 30 år av sina liv. 30 år! Det är ju ingenting. Vad hinner hända på 30 år? Några krig och en mur faller och några isar smälter och typ inget annat. De har i sina tidiga 20s hunnit supa tills de förgiftat sig själva, knullat loss som om det inte fanns en morgondag, varit gravida, ställt till med någon sorts silikonskandal antingen genom att skaffa det själv eller kräla omkring bland en massa spermaböljande kurvor (haha när jag hittar på ord så gör jag det ordentligt whoop whoop!), de har hunnit ta sig till sitt livs bästa form och värsta form och så vidare.
Jag menar vad fan är det här?
Så snart 30 års åldern slår in "växer de upp". Nu är de vuxna. De är ju så erfarna. De har bara gått. igenom. sååå. mycket. Så det är dags att sluta supa (om de har tur) för det sticker till i levern om de dricker mer än en klunk vin till maten. Knulla orkas det knappt göra mer heller. Alla musklerna i bäckenbotten har förslitningsskador så då är det dags att lugna ner sig och de trevande försöken till att gänga ordentligt mynnar ut i någon sorts självaccepterande "precis som människor förändras kan lust och kärlek inte vara densamma genom hela livet (med sin början kring 32, yeah right). Detsamma gäller relationer som man avverkat på rad sedan man fick fjun runt sina könsorgan. Nu ska vi hylla käääärleken för det känns så bra att bära vitt hela vägen fram till altaret. Man bygger hus och kojja och så tänder man några "mysiga" ljus medan man myser till en mysig film i sin mysiga soffa från Engelska Möbelhuset. Vidare gosar man in sig i den mysiga filten som man köpte på Missoni Home. Hahaha, klockrent! Fattar ni? Myyyssoni, hahaha... Nu när man är vuxen ska det vara så lugnt så. Ett besök till Ullared är det enda som höjer blodtrycket, haha... Det ska även börja tränas ordentligt, man ska centrera, fokusera och fixera saker så högt upp för jävlar i mig om saker och ting sjunker söderut är det slut på livet. Depression. Mediciner, åh tack gode Gud för sjukvården.
Jag vet inte jag. Det känns som att livet kan vara lite... mer?
Och en sak till. Fan vad jag längtar efter till de här människorna är färdiga med borrande i huset. Min kropp är skadad och vaknar 07:59 varje morgon. Sedan ligger jag där, helt spänd i en minut väntandes på att borrandet ska sätta igång. BRRRRRRRRRRRRRRRRR... RRRRRRRrrrrRRRRRrrrrr!!! I'm telling you man, this shit just ain't right.
