... sig själv mitt uppe i allt bakgrundsbrus och störningar som livet bjuder, hör och inser man att ens hjärta har förblött, kroppen har slagit bakut och ens själ har gjort revolt bortom minsta möjliga chans till flykt. Ropen efter hjälp upphör någonstans samtidigt som du slutar springa för man kan aldrig gömma eller glömma det man alltid bär med sig. Det är dags nu. Det vet du.
