Kan man köpa sig lycka? Jag satt uppe senare än vanligt inatt och slogs av känslan i att vara på en plats där man trivs sådär fantastiskt bra utan att det blir perfekt. Perfekt är inte dåligt på något sätt, det bara är inget man nämner i dessa sammanhang. De som gör det överdriver oftast gravt, det är vi medvetna om.
Ni vet, sötman i varandets intighet...? ... Inte?
Man varken behöver eller saknar någonting, kanske då...? ... Nähe.
Aja, man vet att det är så fånigt men man fotograferar en snygg människa som arbetar på Kauf Dich Glücklich kaféet i Prenzlauer Berg där man äter bakismat efter en helfantastisk natt och morgon på Bar 25. Nätterna är långa i vissa länder, ibland varar de hela tiden fram tills natten därpå. Man vaknar, tittar upp under sänghåret och tänker "fy fan, så snart jag kissar ska jag ta reda på vad det är för dag idag".
Bakismat deluxe. Da mums!
