... kändes det mycket bättre. Istället för att hela tiden känna, bära och tänka på skiten ska man bara häva den ur sig. Har ni tänkt på hur jäkla jobbigt det blir att ha det så nära inpå sig? Jag hade dessutom den enorma turen att ha den underbara Sunshine tillhands som kunde ta min galla på rätt sätt. Hon känner sin ångest, hon har tagit sig igenom så mycket. "Ok, vi känner så här men det gör vi bara just nu." Mer än så är det inte, eller hur? Gudarna skall veta att jag inte förstår mig på människor som alltid är så nöjda, ni förstår, de har det så "bra" eller "ok" eller klassikern "jo, det rullar på". Ja, så går snacket även om ingen någonsin har det så bra som de påstår att de har det. Man kan leva rätt bra när man har levt med det jobbiga och tunga.
