2010/07/01

Jag vet inte vad jag hade tagit mig till...


... om jag inte fick ha stunder där jag kunde kräkas ur mig all galla. Allt. Ut med det bara. Vältra sig i allt självförakt som ligger där och pyr under ytan vissa dagar. Ut med allt som stör en och allt som ger en den minsta lilla ångest. Ok, inte allt. Universum hade väl rämnat om man skulle ta allt negativt på en enda gång. Sedan ska man självklart ha någon som tar gallan för vad den är, utan att försöka intala en att det inte är så. Typ "nej men det kan du väl inte mena?" eller "säg inte så" eller "du mår bara lite dåligt för stunden". Fuck that. Klart jag menar det. Jag menar det här och nu. Vettefan vad jag menar senare! Man vill bara ha en bekräftelse på att det kan kännas förjävligt vilket är inte detsamma som att det finns där på riktigt. För det finns inte där, tror jag. Nä, jag vet. Jag vet att det inte finns där.