... ganska frånvarande både inom och utanför mig själv. Jag kopplar inte riktigt, jag når inte riktigt fram. Tappar sammanhang och virrar bort mig i mina egna resonemang. För trött för att ta några beslut, för trött. I guess it's been one of those days. Jag fungerade på jobbet trots att småsaker var nya saker och små nya saker ger mig oro. De större sakerna hanterar jag per automatik. Jag tänker inte ens försöka leta mening eller orsak just den här kvällen. Jag behöver andas.. och ja, jag tar kanske och gråter en skvätt senare. Det är inte mer än rätt. Det är härligt att vara ärlig mot och med sig själv och det är just i de här situationerna som jag innerst innerst inne vet att jag älskar mig själv. Och nej, jag menar inte ärlig i ett inlägg här i bloggen.
En promenad för att ge de värkande musklerna - obviously they're there, underneath it all haha - lite genomströmning, en lång dusch, ompyssling, lite mat och förhoppningsvis mycket sömn. Det räcker. Sedan ser jag fram emot fyra hela lediga dagar. Fyra!
