... som jag kan gå med på evenemang som jag vanligtvis inte tar mig tiden att uppleva. Jag tycker inte om allt som mina vänner tycker om men mina vänner har alla olika smak, för att inte tala om bakgrund och det är nog det bästa med just mina vänner och bekanta. Igår fick jag tillfället att gå och se när Hanka Paldum uppträdde på Konserthuset. Hon sjunger sevdalinke från en mycket gammal musikgenre som kallas sevdah och har på sig klackar som är en smula lägre än den mest luttrade transans. Vilken unik upplevelse! Tack vare Riksteatern fick en samling genier samlas och skapa magi. Samir Hodzic spelade dragspel och man kan inte kalla en sådan talang för något annat än konst. Dragspel är ett av de där instrumenten som påminner mig om att jag har ett stort, pulserande hjärta och sevdah är ett sätt att påminna mig själv om att jag får vara snäll mot det.
