... som tar kontakt med mig. På vissa nivåer ska väl tilläggas. Otrogna män har inte mer att ge en kvinna än andra män, snarare mindre. Otrogna kvinnor har jag väldigt lite erfarenhet av förutom polare som vänstrat då och då. I nuläget är jag för självupptagen (på gott och ont) för att moralisera men jag tycker om att behandla människor såsom jag själv vill bli behandlad.
Vissa av männen är gifta, andra inte och de flesta har en sak gemensamt. Det är synd om dem och de är ärliga i sin oärlighet, ja mot mig i alla fall. Det är synd om de hur mycket än man inledningsvis kan tycka att de är kräk. Det är sannerligen inte synd om dem som det är synd om de svältande barnen i Afrika och det är antagligen därför man ytterst sällan ger en otrogen man det han hungrar efter. Ja, sällan. En hel del tjejers liv är kantade av att ha varit involverade med män som "tillhör" eller "hör ihop" med någon annan. Märk väl att utan otrogna män finns inga bedragna, ibland försmådda, kvinnor och omvänt. Otrohet väcker starka känslor och otrohet är för många av de otrogna en logisk handling. Ja, med undantag för de som verkligen råkar hångla upp någon på fyllan och ångrar sig innerligt dagen efter. Sånt händer också. Den planerade otroheten däremot resoneras fram, man rättfärdigar den inför sig själv och andra som man vill ska dela hemligheten om en logisk och i förlängning mekanisk handling. Jag har för mig att det är sällan otrohet leder till något mer eller bättre, långvarigt om man nu önskar sig något sådant. Sedan finns lögnerna och allt är egentligen inte så mycket av en röra som man kan få för sig. Så jag tar ofta tillfället att lära mig något, ta pulsen på the infidels! Till och med otrogna män har något att lära den som vill lära sig. Logiskt.
Jag kommer alltid ge människor tillräckligt med tid, vissa kallar det en rättvis chans, för att visa sitt rätta jag och visst, man kan bli lurad, men det krävs en hel del för att en människa inte ska visa sina rätta intentioner när jag utsätter de för prövningen som utgör mig som människa. En del av det handlar om att jag innerst inne vet precis vad jag är värd. Det råkar vara så mycket mer än vad någon upptagen kille/man kan ge mig i nuläget... så jag tänker... att själva tanken på att de "erbjuder sig" visar på att de tycker och tänker det direkt omvända.
Det räcker så, tack.
