... kommer alla negativa känslor och tankar upp till ytan. Tankar om min kropp, om mig själv, om mig själv i min kropp och ALLT är fel. Jag kämpade verkligen idag och det var så tydligt att kampen jag har är endast mot och för mig själv. På det har jag så många förutfattade meningar om allt som rör mig och de där speglarna och ljusen verkar dra upp allt så att jag kan skärskåda det med helt felaktigt uppsatta referensramar. Nåväl, innan jag "ryckte upp" mig fanns det en stund då jag var sååå nära att brista i storgråt och storma ut från salen. Alltså a big ugly jävla girly cry. Det var en konstigt kväll för saken är den att jag kan dansa. När jag dansar stannar andra upp men idag verkade hjärnan inte riktigt vara kopplad till benen och jag kunde verkligen inte tillskriva felet på passledarens snabba tempo för det ska ju gå snabbt. Jävla mes, bet jag ihop och det kändes som att jag trotsade alla naturens lagar för att få till de där stegen och visst, det gick vägen... någorlunda till slut.
Bra. Holy shit, det var på tiden. Äntligen är jag innerligt glad för att jag är den jag är.
