Homeros Iliaden och Odysséen är ett avlägset minne men aldrig för långt bort för att plocka fram då och då, putsa av och le till. Jag var knappt 14 när jag plöjde igenom de här böckerna första gången (ungdomsversionen såklart) och sedan dess har jag tappat räkningen. Jag slukade allt vad Antiken och mytologi var då, drömmar om äventyr och upptäckter långt, långt bort. Det var ett sätt att ta fokus från djupare problematik, såklart. Mm jo, tendenser som visar sig än idag...
