Efter jobbet, bestämde jag och två kollegor oss helt enkelt för att vi skulle se hela dagen som en "jobbig jävla dag" och för att lösa det hela var vi tvungna att gå ut och ta en kall efter jobbet. Dagen var inte i närheten av jobbig, det var den skönaste dagen på jobbet på länge men jag tror att vi alla tre kollektivt behövde en anledning att supa till det lite. And ooh child, did I get drunk! Jag blev fuuull, full som om det inte fanns en morgondag, haha...
Jag tappade räkningen efter 6 öl, en "pussydrink" (eller drink for pussies) som jag bojkottade fler av och någon slags shots som smakade konstigt men likväl "gick ner". Jag dricker inte öl, ok? Men igår, ja... Jag minns lite vagt av det som hände kring den första platån av fylla, resten har kollegan som klarar av ölet bättre fyllt i. Tydligen låste jag in mig i toaletten och bankade på dörren för att de skulle släppa in mig. Min polare fick be en tjej öppna dörren med ett kreditkort. De stod utanför dubbelvikta av skratt och jag tyckte tjejen med kortet var "jättesnnnell" medan min polare var ett stort "aSS". Jag gick in i garderoben för att få komma ut. Ja, själv fattade jag inte så mycket imorse när jag väl vaknade upp bredvid min polare som gav mig världens blick och började gapskratta. Jag höll på att bli utslängd men mest för att jag var full och inte för att jag klämde en av vakterna på rumpan flertalet gånger. Han gillade det säkert. Dessutom intygade jag att jag fortfarande tyckte om honom trots att han och en av kollegorna haft ihop det och att relationen nuförtiden befann sig på kyligare breddgrader. Innerst innerst inne är jag lite attraherad men det går inte för jag tar inte kollegans rester trots att vi alla är någons rester, jag vet.
Vid andra platån åt jag 7eleven korv och råflirtade med en svarttaxichaffis vid namn "Valle" som är förkortning för Valentin. Fint va? Han var från Kosovo och ville "köra mig hem". Vad snällt! Kollegorna garanterade för honom att han inte behövde oroa sig för de skulle se till att jag kom hem säkert. På vägen mot Dubliners som visade sig vara stängt (tråkiga som de är, i Berlin hade Dubliners säkert varit öppet till minst tre) hamnade jag och min kära kollega i en bajjamajja där vi stängde efter oss. Den tredje parten som väntade utanför "upplevde" att hela båset började skaka för att vi erfor något slags hysteriskt skrattanfall där jag knappt kunde stå på benen utan satt i knät på min kära kollega medan hon gapskrattade kissandes. Det var en bra en och den sitter fortfarande i då jag idag gick in på toaletten på Biopalatset innan "LA Gigolo" (som var en hemskt dålig film, beware) och inte kunde hålla mig för skratt så fort jag satte mig ner. Ah the memories...
Vid tredje fylleplatån satt jag på "Murveln" i Nordstan och gjorde jag-vill-spy-grimaser bakom ett stort glas Kilkenny där den ena av kollegorna med snopp erkände sin förtjusning för den andra kollegan. Så typiskt tänkte jag, tittade mig omkring och tyckte att det stod "Muttan" tryckt på de stora glasfönstren. Han ska skilja sig, det är synd om honom. Då blir de tydligen lite pilska och mest lyriska av sprit. Rädsla för ensamhet mm. Underbara människor, jag gillar dem. Jag uppskattar de nog på ett helt annat sätt efter det här. Och jag undrar hur mycket ångest kollegan med snopp vaknade med tidigare? Mycket eller mycket?
Vet ni, det var en av de där nätterna som bara kunde ha gått bättre... men hey, jag är inte mindre lycklig för det.
Eder tillgivna,
fyllekaja.
