...var ännu en av de där nätterna som jag kommer komma ihåg ett tag. Inte för att jag träffade någon nämnvärt speciell som har mina tankar utan för att jag blev precis lagom full för att minnas nästan allt jag gjorde och allt som hände. Vilken härlig känsla.
Jag minns blanda annat den transsexuella tjejen som jag skrek "girlpower... pussypower!!!" med i baren precis innan vi shottade något gift. Hon välsignade mig med sin kärlek och giftet jag shottade med henne välsignade mig med fyllan. Jag minns även den skånske :) elementförsäljaren med den hemska klockan. Två komma något carat diamanter ooooh! Coolt va? Not so much, actually. Seriöst, den blingade bort all den ynka sexuella energin i luften. Jag fick hitta på att jag skulle dyka upp på hans hotell när jag var "klar med min natt" för att slippa mer. Jag har ännu inte kommit till den punkt i livet där jag anser att någon förtjänar att uppleva ens inre bitch. Jag sparar hemskheterna till folk som verkligen förtjänar dem, som de jobbiga typerna på ens jobb. Och jag minns även killgänget utanför korvkiosken som jag imponerade på med min fina kavaj. Ni vet, det typiska att börja prata om en tjejs kläder så att hon hör för att starta en dialog. Töntigt? Ja. Funkar det? Ja. Och JA, jag föll dit så snart jag tog på mig kavajen när jag stod framför Monki spegeln, på tal om små apor. Jag såg faktiskt fantastisk ut... oh well, så fantastisk som man kan se ut efter fyra-fem timmars sup... och annat.
I present to you the bling-bling:
