Ibland ja men speciellt dagen innan jag reste till Berlin. Det var ångest hörni. Jag drog ut på förberedelserna hela dagen. Ska jag resa? Ska jag inte resa? Jag vill. Nej, jag vill inte. Vad tjänar det till? Varför inte? Jag borde. Och så svängde det inombords. Jag förstår egentligen inte varför. Stundtals kändes det som att jag inte förtjänade det. Varför? Antagligen för att inom mig finns många saker som jag känner att jag inte förtjänar. Varför? För att jag inte tagit för mig eller tillåtit mig själv att ta emot. Kanske? Det är svårt. Vissa kallade min emotionella bergodalbana för resfeber och vad fan är det egentligen? Jag slets hela dagen mellan att masa mig upp och trycka ner saker i en resväska och att bara dra täcket över mig och sova bort Berlin.
Och på toppen av allt behövde jag ta mig ut i regnet och skriva ut biljetten på ett it café. Under ett paraply gick jag hela vägen och svor i luren medan Sunshine satt i andra änden planerandes en romantisk kväll med sin kille. De skulle måla och "grejja med varandra". Usch. Just då hade jag svårt att uppskattat det trevliga i det där. Promenaden var inte så farligt för jag hörde Madonna konserten hela vägen, hon verkade vara på g och jag tror verkligen att jag behövde komma ut. Varför kommer man aldrig på det när det väl gäller?
Väl hemma tittade jag på biljetten och såg att mitt flyg var bokat mycket senare än vad jag först trodde. Spänningen släppte... lite och jag hängav mig åt packning. Dessutom hade jag ett gäng på MSN som pushade, någon av de var till och med förbannad över hela grejen. "Du ska till Berlin och där sitter du och gnäller, kom hit och ta hand om mina två gnälliga ungar istället så ska jag åka till Berlin om det är så jävla svårt. Pucko!" Ja kontraster hjälper en att se det man behöver se. They aren't just for show. Och... konstigt nog släppte alla de där tankarna så snart jag landade i fantastiska Berlin. Ja, det var ironi gott folk.
Inte för att det var tänkt att det skulle bli så men jag tänker aldrig göra så mot mig själv igen... Eller jo haha, det kommer jag visst att göra. Vad annars? I am da original, da maddafakkin miss incorrigible... jau!
