... ja, ni vet hur resten går. Jag vaknade tidigt och hoppade på min cykel. Jag jollrade inombords. Stark, livfull och livsglad satt jag på min "vita springare med korg". Jag tycker om att låtsas att min cykel är som en vacker vit häst. He takes me places.
En till av mina morgontraditioner håller på att ta form. Jag, cykeln och gatorna är allt som behövs. Jag skrattade till när jag höll på att cykla på en av Gothia ungdomarna på Linnégatan. Min reflexer är fantastiska, likt en långsam katts. Jag har mest träningsvärk i kinderna då jag fånlog så brett hela vägen. Jag känner mig inte ett dugg trött, lite hungrig medan jag sitter insvept i min stora vita badrock. Hm... ja... mackor med den fetaste av smör och fikonmarmelad. Ljummen mjölk till, kall är för kallt. Ja, så får det bli.
Jag tittar in på Facebook... och loggar ut ganska omgående. Jag vill inte.
Time takes no toll on me.
None whatsoever.
