Mina lediga dagar har varit fullspäckade den här senaste tiden, jag har blivit besatt av att göra intressanta saker när jag har tid och är ledig. Jag trycker in en massa aktiviteter i en redan fullspäckad dag. Ingen vila, ingen paus, bara en massa fläng hit och dit. Jag stressar när jag tror att jag vilar ut. Stressar över när, var, hur allt ska göras, ses, höras med mera. Det blir ett jobb att ha kul och därför blir det som det blir. Nu sitter jag här med feber och värk i hela kroppen. Och det är väl det jag förtjänat som inte gett min kropp tillfället att varva ner och ta igen sig. Jag har haft roligt men jag borde stanna upp ibland och göra det man gör när man stannar upp... Andas, kanske?
Samtidigt har jag totalt glömt att ordna till det i mitt hem. Mitt hem har varit en plats där jag springer in, lämnar av saker, byter om och sedan springer ut igen lika snabbt. Oftast rusar jag in igen för att jag glömt något även om jag bara fått för mig att jag glömt att låsa dörren. Typiskt. Efter det roliga kommer jag tillbaka och sover över och sedan samma sak igen... och igen. Det finns ingen fristad alls här för mig och det är nog vad jag behöver och stundtals måste ha. Visst, det mest roliga finns där ute någonstans, det kommer det alltid att göra... och jag är duktig på att hitta det men man behöver kunna trivas där man har sin sked, sin fina tékopp med smultron på, sin mjuka kudde och så vidare. Så nu har jag ett antal lediga dagar för att vila ut och ta tag i saker. Några saker.
