... det är att låta en mans händer utforska min kropp. MIN kropp som jag är så försiktig och obekant med. Varje äventyr är en lärdom. Gudarna skall veta att just sådana här stunder bevisar att den här kroppen är som skapt för en mans händer. Det var underbart, rent av magiskt även om det var en främling. En öm främling som hade skånsk dialekt, haha... Jag har doften från hans rakvatten på mig fortfarande. Han ögon som tittade på mig och sökte förståelse eller vad det nu är som behövs. Han var varsam men stark som bara en man kan vara. Han smekte undan mitt hår, drog mig tätt intill sig och gav mig kyssar på halsen. Riktiga, heta, fuktiga kyssar på halsen precis under örat. Han höll en hand på min svank och jag kunde känna hur gärna han bara ville ta och känna på hela mig. Ett tag kändes det som att jag hade bara kunnat... allt med honom. Allt underbart.
Självklart är jag försiktig. Så. Jävla. Försiktig. Försiktig till den graden att jag alltid drar mig ur. Jag har mina anledningar oftast.
Klockan är 04 nu. Jag är hemma. Fan.
