Ok, så han var inte alls het och nu i efterhand kan jag känna att hela grejen var bara för mycket. Det blev en hel del flirtande med hantverkaren, ja helt för mycket. En orättvis situation, jag och en kille ensamma hemma hos mig. Jag sexuellt frustrerad och han här och tillgänglig... eller ja, hans tillgänglighet är en definitionsfråga. Gift och olycklig småbarnspappa, the works. Blä. Nej.
Pappor i Slottsskogen kan egentligen vara rätt heta där de knuffar på sin avkomma i en vagn men vetifan om jag vill något mer än att beundra deras röriga hår och rejäla barnskapar vader och lår. Ibland gottar jag mig åt det faktum att över 50% av relationerna ändå slutar i skilsmässa. "They can have it. Sina mulliga, frigida fruar, söta bebisar och barnvagnar. De kan ha allt det där. Allt förutom mig, det vill säga."
Dessutom hade jag sovit dåligt efter att ha "fastnat" vid en annan man under natten innan. En upptagen sådan. Jag börjar ana ett mönster. Det handlar om att inte vilja ta ansvar, det handlar om att inte vilja engagera sig för att man känner att man egentligen inte förtjänar något bättre. Under rätt omständigheter och tillfälle är det mesta ok. Det här var inte en av de tillfällen.
Jag öppnar mina fönster, tänder rökelse och rensar ut all det här dåliga ur mitt hus. Ut! Bort! Nog med synd och komplikationer nu. Fortsätter jag så här lär jag reinkarnera till en transsexuell zucchini i mitt nästa liv. Låt bra energi fylla mina hallar, inre och yttre. Nu.
