Det gör jag verkligen. Alltså att vara helt öppen om min bakgrund där jag arbetar. Ibland sitter jag med när tjejerna pratar om sin mens, ägglossningar, graviditet och förlossningar. Inget som jag fäster speciellt stor vikt vid i nuläget, om någonsin men det blir lite knivigt när man dras i diskussionerna. "Åh jag är såå svullen, blir du så här svullen i magen?" eller "Fan vad sötsugen jag blir, du vet säkert vad jag menar?" Svaret blir oftast något i stil med "Ah ja, jo, det är jobbigt." Men haha, how about: "Nope, jag har inte mens? Och det verkar vara mest en sak man ska vara glad att slippa när man hör dig/er gnälla." Undrar hur de hade tagit det...
Prat om sådant har en stor del i en kvinnas liv, främst för att det berör hennes allmänna välmående såklart men även för att det knyter närmare band till kvinnorna i ens omgivning. Ibland när kvinnor pratar om det känns det som att de tävlar i vem som har mest mens, vem är det som blöder mest, vem lider mest och liknande. Det är rätt roligt när man är inne i det men ser det från utsidan.
Och utsidan är precis där man är. Jag har ingen del i det och jag kommer aldrig ha det och där brukar jag sitta ibland och hålla med om andra tjejers upplevelser. Jag kan inte hjälpa att känna mig lite lurig i de situationerna, som om man gör något lite styggt fastän man vet att man kommer bli förlåten så det är inte speciellt farligt. Med det sagt så kan jag säga att jag har skapat en hel del fina relationer till människorna som jag jobbat/jobbar med. Jag funderar på hur det hade sett ut om de vetat om min bakgrund? Hade de varit lika öppna med sina upplevelser om de visste om min bakgrund? Jag vet hur försiktig jag blir kring någon som sticker ut, jag håller på min politiska korrekthet ända till det exploderar och då ställer jag till det rejält, fast på det bästa av sätten. Det kan bli hur kul som helst.
Så berätta... eller inte? Ja det är frågan. Vem vet, kanske någon ställer frågan kring min bakgrund till mig. Det är också en sak som jag funderat på och oroat mig för lite halvt om halvt. Hittills har jag aldrig hamnat i en sådan situation och självklart är att oroa sig för saker som ännu inte hänt ska hända det mest icke-produktiva man kan hänge sig åt så det tänker jag inte göra. Jag är fantastisk, produktiv... fast infertil, haha...
